>Ja, det visade sig att det var precis det som behövdes för att rädda min bakisdag igår. Jag brukar ha en tendens att fastna i soffan dagen efter och mest tycka vansinnigt synd om mig själv…ett beteende som oftast resulterar i att den bortkastade dagen känns än mer värdelös. Igår lyckades jag dock slita mig hemifrån…mycket tack vare att lillebror offrade sig, trotsade sin baksmälla och följde med mig ut för att dricka kaffe och kolla in halvmaran. Perfekt löparväder, och jag blev helt vansinnigt sugen på att vara med och springa…så jag bestämde mig för att springa igen nästa år (och slå tiden från 2009 såklart). Efter loppet blev…