välgörenhet
-
Stockholm Marathon 2016 med Team Aron
Stockholm Marathon. Efter förra årets regniga och iskalla lopp bestämde jag mig för att det var mitt tredje och sista. Jag missade mitt drömmål på tre och en halv timme och sprang in på 3.30.08. Lite irriterande till en början men jag accepterade ganska snart tiden och insåg att jag hade gjort ett starkt lopp i de fruktansvärt dåliga förhållandena som rådde. Förra veckan tackade jag ja till att springa i år iallafall. Aron Anderson sökte medlöpare och jag kunde såklart inte tacka nej till att bli en del av Team Aron och springa till förmån för Barncancerfonden. Målet var att komma runt på 4 timmar, en halvtimme långsammare än…
-
Förlåt mig kroppen.
God morgon kroppen. Jag vet att jag lovade dig att vi skulle vila den här sommaren. När du otaliga gånger skrek av trötthet och smärta där på andra sidan jorden övertalade jag dig att fortsätta framåt, bara en meter till. Och en till. Sen skulle du få vila. Länge…så länge du skulle behöva. Du lyssnade, fortsatte och kämpade tillsammans med mig ända in i mål. Sen vilade vi. Jag trodde på fullaste allvar att du skulle behöva vila hela sommaren, kanske längre. Men du har visat dig vara en urstark maskin, en fantastisk boplats för mig och min själ. Starkare än jag någonsin hade kunnat tro. Du är tillbaka, starkare än…
-
En spontan mara utan löpträning – går det?
”Helst vill jag spontananmäla mig till Stockholm Marathon men det är nog inte så smart” står det i inledningen av intervjun med mig i senaste numret av STARK. Jag har ju inte löptränat på hela vintern (och jag har upptäckt den hårda vägen att vandring inte är löpning) och dessutom sa jag efter förra årets regniga och iskalla 3.30-rekordlopp (race report här) att jag nu är klar med maran i huvudstaden. Tre gånger får räcka. Men…så finns ju Aron Anderson. Aron är en helt fantastisk inspiration och en riktig jävla kämpe, rent utsagt. Cancer vid 7 års ålder gjorde att han två år senare hamnade i rullstol. Knäckande för vem som…