el camino

>Castrojeriz – Carrion de los Condes, 44 km

>

Tog en liten sovmorgon idag och unnade mig 9 timmars somn efter ett extra glas vin igar. Det ar lite markligt nar man koper pilgrimsmeny pa restaurangerna. Det ar alltid treratters till ett bra pris, och sen raknar de en hel flaska vin per person…skumt. Nu drack jag inte en hel flaska sjalvklart, men en halv blev det sakert… Efter gemensam frukost pa harberget gav jag mig ivag runt 8, istallet for 7 som jag brukar.

Dagen borjade med 3-4 km uppforsbacke, ratt skont att borja med det varsta sa kanns liksom resten av dagen mycket lattare. Dessutom hade volontaren Emil pa harbarget berattat att det ar den sista uppforsbacken pa valdigt lange, det spanska hoglandet ar valdigt platt…sa med det i minnet gick det ratt bra.

Stannade inte forran efter ca 11 km for en kaffe och lite mellis. Det ar markligt, men hur liten byn an ar sa kan man vara saker pa att det finns en bar med en espressomaskin som serverar varldens godaste kaffe. Att en espresso kostar 1 euro gor ju inte heller nagot…

14 km senare, i Fromista, hade jag bestamt mig for att ata lunch. Tog forsta basta uteservering, eftersom jag i vanlig ordning var svimfardig av hunger. En smorgas med omelett, igen. Det ar faktiskt riktigt gott och jag star mig ratt lange pa det. Passade pa att ta av mig kangorna och lufta mina stackars fotter som inte mar sa bra…de gillar inte att vara instangda i ett par varma kangor hela dagarna. Skulle vilja visa er en bild, men vill inte att ni ska fa mardrommar. Usch. Men men, det ar ju bara en liten bit kvar till Santiago nu…457 km om man ska tro skylten ute pa landsvagen som ligger precis utanfor byn dar jag ar nu.

Efter lunch vet jag inte var dagen har tagit vagen. Jag vet bara att jag har haft ont i min vanstra halsena, och att den nu har fatt sallskap av hoger halsena och vad. Jag vet ocksa att det har varit helt molnfritt idag igen och att solen ar varmare an jag orkar med ibland. Vagen in till Carrion de las Condes, dar jag ar nu, var rak, grusig, stekhet och otroligt trist. 1 km innan jag var framme borjade jag grata av utmattning och smatt varmeslag. Onodigt kan man tycka nar man har pallat med 43 km utan tarar, men tillslut blir det for mycket. Kroppen skriker, fotterna pulserar och man vill liksom inte vara med langre. For varje steg har du ett mindre att ta stod det i ett sms jag fick imorse, och det var det enda jag tankte pa sista timmen idag. Tack for de orden, de har hjalpt mig otroligt mycket!

Nar jag kom fram till harberget fick jag nastan skall av den lilla damen som snallt tog emot mig, och jag har lovat henne att jag inte ska ga 44 km imorgon. Det har jag lovat mina blodande fotter ocksa. Och min hogra vad som grater. Och mitt ansikte som ar brant trots spf 30. Tanker ata en god middag, ta ett glas vin, dricka ett halvt badkar med vatten och somna tidigt. Det ar jag vard.
Tack for att ni ar med mig, jag tanker pa er nar jag trampar pa ska ni veta…
Imorgon tar vi en kort promenad – ok?
Bilden visar spanska hoglandet i ett notskal…

You Might Also Like

16 Comments

  • Reply
    Angelica
    8 april, 2010 at 17:58

    >Kort promenad…Hur ska det gå? Klart vi alltid är med dig hemifrån.

  • Reply
    milla-andante
    8 april, 2010 at 18:27

    >Jag är också med dig…! Du imponerar och mellan raderna finns så mycket energi!!!
    HEJA HEJA!!!
    KRAM

  • Reply
    Pernilla
    8 april, 2010 at 18:39

    >Stackars dina fötter.. Undrar just hur svårt det är att stoppa tillbaka fötterna i kängorna efter en stund i friheten?
    Du är en kämpe Helena!
    Kram

  • Reply
    Henke
    8 april, 2010 at 18:45

    >Du inspirerar mig! Kämpa på tjejen, och ta lite väl värd "vila" i morgon 🙂

  • Reply
    Träningsglädje
    8 april, 2010 at 18:47

    >vilket äventyr med både uppgångar och nedgångar. imorgon är du värd en kortare promenad ja! vilket fantastiskt sms du fick, håll det i minnet!!! många kramar!

  • Reply
    C
    8 april, 2010 at 19:12

    >Can you please finish the limstreck?! Puss!!!

  • Reply
    Ingela
    8 april, 2010 at 19:35

    >Det är så spännande att läsa om din resa!
    Och jag är med dig i mina tankar.

    Kram

  • Reply
    Kristina
    8 april, 2010 at 19:36

    >Hej! Måste du gå så långt varje dag? Kan du gå kortare elr vila helt en dag?
    Jag tycker så synd om dig när du skriver att du gråter (i din ensamhet?), fastän du inte har blivit tvingad att gå.
    Men för fan badda in fötterna i nåt? inatt och säg att dem ska få det jättebra när du kommer hem. Nämn inte NY för dem 🙂
    Keep on walking, keep on walking…viking girl!
    Pussar och kramar från moster 🙂
    Du e bäst…

  • Reply
    hedgehog-sara
    8 april, 2010 at 19:54

    >En kort – nu har du lovat! Kramar, du är den tuffaste jag vet <3

  • Reply
    Anonymous
    8 april, 2010 at 19:59

    >"Jag kan, jag vill, jag ska!"
    Var rädd om dig och du fixar detta!
    Är med dig!
    Styrkekramar från Veronica

  • Reply
    Sofie RW
    8 april, 2010 at 20:07

    >Åh jag fortsätter att bara beundra dig. Du är en sådan förebild. Hoppas att fossingarna mår bättre efter lite vila!

  • Reply
    Ellinor
    8 april, 2010 at 20:24

    >Santiago kommer alltid att finnas kvar och i detta tempo kan du väl inte ha så bråttom? Tycker absolut att du ska unna dig en kortare dag i morgon.
    Kram och lycka till!

  • Reply
    Vida
    8 april, 2010 at 20:30

    >Låter bra.. du ska inte ta en dag off nån dag? Eller är det inte inplanerat i schemat? Spanjorerna är måna om sitt kaffe och har varit så åtminstone sen 1994 när jag bodde där först.. inget trendigt för dem utan bara livsnödvändigt.. (det och fotboll).

    Kramar

  • Reply
    mamma
    8 april, 2010 at 21:12

    >Hej min kära…lider igentligen lite av att läsa om dina stackars ben o fötter.Helena lova mej att du nu går lite kortare sträckor…de kan du mer än väl unna dej….vad jag kan förstå.
    Tänk på milen du har kvar…snart kan du börja räkna ner 🙂
    Kämpa på ….du fixar de…jag och många andra finns med dej så klart.
    Kraftkramar från mamma i ett regnigt Mora.
    Tänker på dej 🙂

  • Reply
    Sofy
    9 april, 2010 at 13:41

    >Ja, ta en kortare tur. Hitta glädje och styrka i att våga välja att spara lite. Tids nog kan dyu kruta (kuta?) på igen!

    Kram!!!

  • Reply
    Thea
    9 april, 2010 at 16:40

    >Nu har jag plöjt mig igenom alla dina inlägg. Roligt att du skriver så ofta och det är oerhört intressant att följa din resa, du skriver så intressant. Låter dock inget kul med dina fötter, usch.

    Heja dig, du så grym.

  • Leave a Reply