Okategoriserade uppochhoppaijuni

Träning när jag är 65

Inlägg tre i #uppochhoppaijuni…och jag ska tänka mig 30 år fram i tiden. Ok då, 29.

För mig är det inte frågan om jag tränar när jag är 65, utan snarare vad. Kanske har jag dragit igång Sveriges första(?) pensionärslag i softball (fick ett extremt sug efter gårdagens inlägg…), men troligast är nog att det är löpningen som fortfarande håller igång min kropp. Trots att jag sitter här fyra dagar efter mitt livs värsta marathon med ganska trötta ben kan jag inte för mitt liv förstå hur jag ska kunna sluta med något som får mig att må så vansinnigt bra..!?

Tänk ett liv utan ett bultande hjärta, pumpande endorfiner och den fysiska friheten som är så svår att uppnå utan ett par löparskor på fötterna…nej tack. Nej, jag tänker att min kropp ska hålla sig frisk och stark i många, många år till och att jag springer när jag är 65 ser jag som en självklarhet. Jag hoppas verkligen att min bild stämmer med verkligheten år 2044.

Jag menar, kan Harriette Thompson vid en ålder av 92 så borde väl jag kunna vid 65..? Hatten av Harriette.

You Might Also Like

1 Comment

  • Reply
    Charlotta Sofia springer o trimmar
    3 juni, 2015 at 22:15

    Exakt så känner jag också, jag kan liksom inte tänka mej att jag väljer att sluta springa om inte kroppen hindrar mej på något vis.
    Och den kvinnan alltså, sån inspiration!!

  • Leave a Reply