personligt

>Helena 1 år

> Idag fyller jag 1 år. För exakt 1 år sen idag bestämde jag mig för att byta liv. Låter drastiskt, men så var det. Efter 5 år lämnade jag mitt lyckliga samboliv och den topprenoverade bostadsrätten i Stockholms innerstad och kastade mig ut i stora, ensamma världen. Ingen i min omgivning hade anat något (vi var ju gjorda för varandra) och stod bara och gapade… Visste nog själv inte riktigt vad jag gjorde, och var självklart totalt livrädd. Men jag kunde verkligen inte, trots mitt trygga och uppstyrda liv, se mig själv i spegeln varje morgon och säga till mig själv att jag levde det liv jag ville leva. Letade länge efter känslorna som hade försvunnit och försökte intala mig själv att jag inte kunde ha det bättre, men det gick tillslut inte längre. Mycket tårar och lidande blev det, och det skär fortfarande lite i hjärtat när jag tänker tillbaka på luciasöndagen 2007. Att såra människor man älskar måste vara det värsta man kan utstå.

Jag bestämde mig där och då för att fokusera på mig och vad jag ville göra, alltid se till att ha något kul att se fram emot och inte leva ett liv och göra saker som alla andra anser är korrekt. Det gör ont i mig när jag ser människor som gör det och jag tror tyvärr att det är vanligare än man ens vågar inbilla sig…
Sagt och gjort. Mitt facit för det gångna året:
♥ December (2007) – rev upp mitt liv med rötterna. Tog dessutom upp den urdåliga kontakten med min pappa, saknade honom! Är överlycklig att han är tillbaka nu. Älskar dig!
♥ Januari – spa-resa till Riga med mamma och lillebror, vår födelsedagspresent till henne.
♥ Februari – lyxweekend på Häringe Slott med älskade C.
♥ Mars – flyttade äntligen (det tär att bo ihop i 3 månader när man har brutit upp, gör aldrig om det).
♥ April – en underbar och välbehövlig vecka med C i Sousse, Tunisien.
♥ Maj – galen långweekend i New York med lillebror. Började blogga.
♥ Juni – underbara moster och småkusiner på besök här i Stockholm en helg. Midsommarfirande hemma i Dalarna för första gången på 7 år. Peace & Love-festival.
♥ Juli – långweekend i Visby med C och fyra andra galna människor.
♥ Augusti – bjöd moster till London en helg, eftersom hon inte varit där sedan hon bodde där ’85. Midnattsloppet på rekordtid. Les Mills Super Saturday.
♥ September – en galen vecka i Toronto med boyband-nostalgi, party och shopping. Min första halvmara, stolt över mig själv.
♥ Oktober – en hel helg hos pappa med mina bröder, har inte hänt sedan jag var 10.
♥ November – Best Of The Best, träningskonvent på Älvsjömässan.
♥ December – ECUADOR med lillebror på julafton!
Dessutom…
…har jag under året insett att jag har en helt underbar familj och hittat en riktig vän i min egen lillebror. Vår kontakt har varit katastrofal tidigare…
…har jag hittat tillbaka till min barndomsvän och insett att jag inte hade klarat det här utan henne. Tack för att du finns och för att du alltid finns där när jag behöver det!
…är jag i mitt livs bästa form, tack vare att jag haft obegränsat med tid och energi för att äntligen få träna så mycket jag vill. Stockholm Marathon ’09 – here I come!
…har jag blivit en så mycket mer positiv människa. Jag blir rädd för den gamla Helena när jag läser min dagbok (ja, jag skriver dagbok som en tonåring) från förra året…känns som om det är en annan person som skrivit i min bok, läskigt.

För alla er som har människor i er närhet som lever liv de inte vill leva – uppmuntra dem att bryta upp, och det nu! Det gör ont och man är livrädd, men gissa om det är värt det!?
Visst är det ensamt och tråkigt en bakissöndag som denna och självklart vill jag inte leva ensam resten av mitt liv. 99% av min tid går jag dock runt med ett enda stort lyckorus i kroppen – befriande!

Ha en fin tredje advent mina kära vänner!
Foto privat, mammas bullbak i fredags….

You Might Also Like

11 Comments

  • Reply
    Fridas favoriter
    14 december, 2008 at 23:26

    >Modigt att bryta upp och kasta sig in i något nytt och främmande! Ibland är det ett måste och resultatet blir ju alltid bra (i efterhand). Lite svårt att se det när man är mitt uppe i det bara… Kram

  • Reply
    Katinka
    14 december, 2008 at 23:38

    >Du är en inspiration för oss alla! Lycka till med ditt alldeles egna liv och tack för att du delar med dig av dina erfarenheter. Sådant värmer.

  • Reply
    Renegade
    15 december, 2008 at 20:51

    >Jag har svårt att förstå detta, delvis iallafall. Utan att veta mer om din relation får jag intrycket av att du kände att du var "låst" i din relation. Men en relation behöver ju inte vara så, man kan vara lycklig och leva det liv man vill med någon annan än sig själv. Det ena behöver kanske inte utesluta det andra. Visst kan det tyckas vara spännande att vara singel och alla borde prova på det någon gång javisst, men när man har gjort allt det där roliga och lekt av sig – vad återstår då egentligen?

  • Reply
    Sofie
    16 december, 2008 at 10:31

    >Wow, vilket år du haft, tappade räkningen på antal resdagar. Starkt av dig att våga bryta något du inte trodde på. Jag tror att människor generellt skulle må så mycket bättre om de vågade lita på sig själva och våga förändra. Så grattis!

  • Reply
    Caroline
    16 december, 2008 at 11:11

    >LOVE YOU VÄNNEN!
    Saknar dig massor!
    Som alltid så känns det konstigt så fort vi hoppat över träning tillsammans, eller veckans sushi eller våra tradionsbundna (för visst blir det tradition efter 1 år?)!
    DAGS ATT UMGÅS SNART!!!

    PUSS!

  • Reply
    Anonymous
    16 december, 2008 at 11:47

    >jobbigtjobbigtjobbigtjobbigtjobbigt

    Jag har läst din blogg då och då, sedan i sommras tror jag. Känner liksom igen mig, vi gör/gillar påfallande mycket samma saker; morgonpromenaderna, yoga-Lena mm, resonerar lite på samma sätt.
    "Live, not survive" som rubrik kändes träffande, det är det malt i huvudet sedan i våras. Så det var som ett slag i huvudet att samma kväll om jag talat med min man om att separera läsa detta inlägg. Man vet när man är äkta. Och då går det inte vara något annat.

    jobbigtjobbigtjobbigtjobbigtjobbigt
    Men glasklart.

  • Reply
    Lisa
    16 december, 2008 at 21:31

    >Starkt av dig att bryta upp fran ett förhallande du inte trivdes i. Och vad härligt att se hur du njuter av livet nu.

  • Reply
    CB:t
    17 december, 2008 at 11:50

    >Vilket spännande inlägg. Tur att jag hittade din blogg hos Presentabel.

    Krams!
    CB:t

  • Reply
    Solli
    17 december, 2008 at 23:44

    >wow! önskar jag oxå kunde ta tag i vissa saker och bara göra saker jag drömt om att få göra…måste klippa "navelsträngen" och komma bort från tryggheten…it's time!

    kram!

  • Reply
    Helena
    18 december, 2008 at 16:57

    >Tack alla ni för alla fina kommentarer…jag blir så glad av att läsa era tankar och funderingar.
    Nu är jag inne på år två…och hoppas att det blir lika bra som mitt första.
    Kanske springer jag på kärleken i mitt liv, kanske spenderar jag det "ensam"…hur det än blir så är jag nyfiken och ser fram emot ännu ett underbart år vid liv!
    KRAM TILL ER ALLA!

  • Reply
    Miss Agda
    13 juli, 2009 at 12:51

    >Jag läste detta gamla inlägg nu och den berörde mig massor. Inte för att jag själv skulle tillhöra dem som behöver bryta upp, nej det behöver jag inte, men för att det känns så bra att det finns såna som du, såna som vågar!

  • Leave a Reply