>Det här med morgonträning…
>
Det finns många människor som överhuvudtaget inte kan (eller vill?) förstå hur man frivilligt kan gå upp tidigare än man ”måste” varje morgon för att hinna träna innan jobbet. Jag förstår verkligen hur man kan vara skeptiskt till hela grejen, jag var själv där för mindre än ett par år sen. Tiden då snooze inbillat var min bästa vän och Helena var synonymt med tröttmössa.
Idag kan jag inte förstå hur jag inte kunde uppskatta den underbara känslan av att starta dagen med en rejäl dos endorfiner. Endorfiner är svårt beroendeframkallande och när man väl har fått smak på det underbara ”giftet” är det svårt att sluta. Hittade en förklaring någonstans på nätet där man förklarade att endorfinerna är den gruppen av naturliga ämnen som har störst positiv effekt på kroppen och kallas därför ofta för belöningshormoner. Endorfiner har kemiska likheter med opium och morfin, men eftersom de ingår i kroppens normala hormonsystem är de inte skadliga.
Det är alltså ingen skräll att man blir smått beroende efter ett tag och inte tvekar att studsa upp ur sängen när klockan ringer och resten av stan sover. Det är segt att komma upp de första gångerna, men kroppen är inte dum, och utsätter man den för en endorfinfylla några gånger så kommer den tillslut att be om att få gå upp tidigare för att få sin dagliga dos av lyckohormoner. Morgonpiggheten kommer sedan efter ett tag på köpet.
Kan man sedan avsluta morgonrundan som jag gjorde igår, i solen på ”min” brygga, är dagen redan fulländad innan den knappt har börjat.
En oslagbar känsla att ha i kroppen när man startar en ny dag.
Foto privat. ”Min” brygga i morgonsolen..
16 kommentarer
Cicci
>Älskar morgonträning!
mamma
>Hm…jag får nog åka till dej på "tränngsläger"
Idag va de då segt att komma ur "lopplådan":)
Men va gör de…jag ska ju inte till jobbet förrän 22 september.Solen skiner ute och lingonen väntar på att bli plockade av mej.
Ha en fortsatt bra dag min kära.
Kram
emi
>Jag startade också dagen med att få en endorfinkick 🙂 Ett spinningpass med "sparkibaken". Känner mig sjukt pigg och glad nu!
Ha en fantastisk dag
Toblino
>harligt!!! startar sjalv med armhavningar a situps a sedan 55min promenad till jobbet med min latte i handen, blir lite som en drog!! keep on going..
MAJA: Style & Life by Leia
>Jag förstår verkligen njutningen….har själv haft den men nu är den puts väck borta…lika snabbt som man vänjer kroppen vid endorfinkickarna lika snabbt glömmer den av hur dom känns om man ligger på latsidan (eller i mitt fall blir gravidsjuk) men nu får det vara nog….ska minsann påminna kroppen om hur skönt det är.
Lycka till med plinkandet…ser fram emot att bli hembjuden på enkvinnoskonsert hos dig snart då:)
kramar
Therese
>Jag har börjat med min morgonträning igen och det är helt underbart. =)
Bumbi
>Det där med tidig morgonträning är inte min grej. Med mina arbetstider så har jag mer eller mindre vänt på dygnet och tycker att jag är uppe tidigt om jag kommer upp ur sängen vid 8-tiden när jag börjar kl: 13..
Lisa
>Jag haller igang! Men kallar det inte riktigt träning ännu, men en rask promenad pa 40 minuter har det blivit varje morgon i Warszawa. Hinner man fa nagra endorfiner pa det lilla? ÄR verkligen ingen expert..
Snoozar fortfarande 1 gang dock, men det är ju i alla fall bättre än 1 timme!! 😉
Kram pa dig!
Anna
>Det är precis detta jag menade när jag skrev mitt inlägg nu efter gymmet! Även om jag inte gick upp tidigare så är det så underbart att träna på förmiddagen och känna för det första att man kan njuta av dagen på annat sätt istället för att trängas med alla andra på eftermiddagen/kvällen men också för att när man väl är där på gymmet så svävar man. Jag älskade att åka till gymmet när jag var inne i rutinen i höstas och det är det jag hoppas på igen.
Angående det fina priset elelr vad man ska säga som du gav mig, jag ska skriva om det nu i veckan. 🙂
Miss Agda
>Ja, man blir lätt beroende 🙂
Anonymous
>Hej!
Kan inte du skriva ett inlägg om hur vi som inte blivit beroende av endorfiner ännu ska motivera oss till att fortsätta träna tills vi blir det.
Jag brukar försöka visualisera den schyssta kropp jag komemr få men de funkar i en vecka eftersom jag egentligen känner mig helt tillfreds med hur jag ser ut – med skavanker och allt.
Har inte kommit på någon bra tävling jag vill sträva mot att klara av – som du har med maran.
Tanken på att jag kommer må så mycket bättre av träning är inte alltid tillräcklig för att ta sig över tröskeln och komma iväg. Kroppen måste nästan få fysiska bevis för att det är så innan det funkar…
Snorkfröken S
>Ja man blir verkligen beroende! Får jag inte min morgonlöpning går jag omkring och är seg hela förmiddagen. Morgonträning är magiskt på nåt sätt. Men jag har ändå förståelse för såna som inte gillar att träna på morgonen; vi är olika helt enkelt.
wilanand
>Det där låter så härligt! Hoppas jag också får uppleva det någon dag! =)Men att det är beroendeframkallande är ju ingen tvekan om, kändes ju med en gång att kroppen ville ha mer när man gick!
Petra
>Bra skrivet! Och tack vare inspirationskällor som du är jag på god väg att etablera ett morgonträningsbehov jag också 🙂 Kram
Emliscious
>nej det är det underbaraste som finns
jag hyllar oxå det i min blogg idag! det är underbart =)
Maria
>Hm, skeptisk till att ge mig ut på morgonen. Tycker egentligen att det räcker med tjat och bråk med barnen på morgonen. Men å andra sidan skulle en morgontur kanske ge kraft till att klara ut barnen på morgonen.