el camino,  träning

>En insikt och en prioritering

>Om exakt en vecka skulle jag har varit i Prag. Pirrig, förväntansfull och lagom adrenalinrusig skulle jag i detta nu ha väntat på att få starta i Prague Half Marathon.
Med tanke på hur mitt ben mår inser jag dock att tiden inte skulle ha blivit ens i närheten av vad jag hade velat, och ska jag vara ärlig vet jag inte ens om jag hade klarat att springa 21 kilometer utan att få vansinnigt ont. Tråkigt men sant.

En titt i kalendern visar också orimligheten i att få ihop det:
Jobb varje dag t.o.m. torsdag 25 mars.
Flyg till Prag på morgonen fredagen 26 mars.
Flyg hem måndag 29 mars, landar 13.45 för att åka direkt till jobbet för ett kvällspass.
Flyg till Paris tisdag 30 mars 07.00 för att ge mig ut på mitt livs äventyr.
Ja, ni förstår ju själva. Även om jag titt som tätt inbillar mig att jag är en övermänniska inser jag ju faktiskt att det här inte är det bästa upplägget.

Prag är alltså i detta nu avbokat. Tiden räcker inte till, jag skulle känna mig stressad hela helgen och inte alls kunna njuta av en av mina favoritstäder. Dessutom känner jag mig själv och min vinnarskalle så väl att jag vet att jag skulle riskera att få starta min 80-milavandring med ett smärtande ben som hade fått springa en halvmara i ett tempo det egentligen inte borde klara.
Det känns verkligen tråkigt att inte få spendera en vårhelg i vackra Prag tillsammans med Petra, Milla och Lisa, men samtidigt är jag glad över att faktiskt kunna prioritera lite här i livet och någonstans inse att jag inte kan, för att citera mamma, ”vara med överallt hela tiden”. Prag finns kvar, och biljetten kommer att ombokas för att förgylla en helg längre fram istället.

Nu är det istället en dryg vecka kvar med fullt fokus på min vandring. Apoteket ska få ett besök, packningen ska optimeras, vänner skall vinkas av och ett par mil i kängorna ska vandras. Slukar också äntligen Pilgrimsresan av Paulo Coelho, boken som de flesta som går får idén ifrån. Ironiskt nog en av de få av hans böcker som jag har inte har läst, men jag kan bara säga att jag inte blir mindre sugen på att ta mig an Spanien när jag läser hans ord…

8 kommentarer

  • Sandra

    >Har länge funderat på att läsa någon av hans böcker, men har av någon outgrundlig anledning inte kommit mig för…tack för påminnelsen!

    Och prioriteringar är nyttiga att lära sig. Jag har ungefär samma tendens som du har..överallt hela tiden;) Men livet har ju så attans mkt roligt att erbjuda.

    Hoppas du njuter av lördagens vårväder.
    Kram

  • Pernilla

    >Klokt att avboka Prag! Och det är precis som Din kloka lilla mamma säger.. Man kan inte vara med överallt – även om man vill..

    Fokusera på Vandringen och ta helgen i Prag en annan gång – med eller utan halvmara.. För en helg med vänner och mys är minst lika bra som en helg med vänner och ½mara.. Prag halvmara finns kvar alla andra år.

    Ha en underbar helg söta du!

  • mamma

    >Härligt att läsa att du fortfarande lyssnar lite på vad jag förmedlar.
    Som sagt…man kan inte vara överallt…ha full koll på allt.
    Kanske börjar även du att börja njuta lite av de du gör 🙂
    Dra ner på takten, hinna reflektera de du gör.
    Hur ska du hinna med den biten annars i den fart som du har.
    Hm..ska jag erkänna så hade jag samma fart själv när jag va yngre.Men men som du vet får jag betala de nu…Helena…de e inte värt de med facit i handen.
    Njut och stanna upp o tänk mellan varven.
    Love you.

  • Karin

    >Låter som att du har prioriterat klokt. Man kan inte hinna med allt här i livet, även om man skulle vilja, och det kommer alltdi nya chanser.

    Nu får vi passa på att njuta av denna underbart soliga lördag. Stackare som jobbar, men vilken tur att jobbet ditt har en balkong! Ha en härlig dag!

  • Miss Upsey Daisy

    >Det är smart. Är lite lika själv men inser att man inte kan vara med överallt och njuta av allt. Då blir det bara stress och inget bra. Klokt beslut av dig alltså.

  • Andréa

    >Verkligen jättetråkigt! Men samtisigt är det ju faktiskt bättre att skippa och inte riskera att förvärra skadan. Bättre att kunna springa mer och mer nu framöver än att kanske inte kunna springa på jättelänge. Klokt gjort och som du säger; prag finns kvar och det kommer fler chanser! Fokusera på din fantastiska utmaning nu ist! 🙂

  • Ellinor

    >Det är en fantastisk bok, på många sätt och vis. Men så har herr Coelho å andra sidan aldrig lämnat mig besviken.
    Kram

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.