
Första hugget i magen kommer bara några minuter in i filmen. Sen ryser jag. Ler. Blir
förälskad. Längtar. Drömmer mig bort. Blir rörd. Insiktsfull. Berörd.
Ledsen. Jag
gråter. Och
gråter. Och
gråter. Och fortsätter gråta när jag lämnar salongen. Mascaran sitter på kinderna och mina ögon är röda. Det gör ont, men
det är så vackert. Så
sagolikt vackert, och känslan sitter kvar i kroppen fortfarande såhär dagen efter.
8 Comments
Madde
26 mars, 2010 at 08:47>Ryser och vill fälla en tår av bara dina ord..Ska dra med mannen i mitt liv och se den. Snart.
Kommer sakna dig när du är ute och promenerar *ler*.
Massa kramar
Alexandra
26 mars, 2010 at 08:54>Åh det låter som en film must see. Det får bli i helgen helt klart! Ha en härlig dag!
Sofy
26 mars, 2010 at 09:16>oj. Den ska bokas!
Carol!ne
26 mars, 2010 at 09:33>Vill se!!! Älskar att du är sådan bio fanatiker- härligt!! Ska du förresten på¨er reunion (klassträff)?
Kotte
26 mars, 2010 at 11:04>Tänkte gå på bio i helgen, men med mig själv 🙂
Så då ska jag spara den filmen till när mannen är med då.
Ellinor
26 mars, 2010 at 12:22>Jag har bara sett trailern än så länge, men enbart den var otroligt vacker så hela filmen blir nästa steg.
Kram
Irina
26 mars, 2010 at 13:35>Åh, du är verkligen en känslomänniska och det känns som att du verkligen upplever livet istället för att slänga en blick på det i förbifarten. 🙂
Stor kram på dig! Ta ut allt av vädret.
Miss Upsey Daisy
27 mars, 2010 at 13:03>Den vill jag se. Som jag vill se den.