filmrecensioner

>.Remember me.

>

Första hugget i magen kommer bara några minuter in i filmen. Sen ryser jag. Ler. Blir förälskad. Längtar. Drömmer mig bort. Blir rörd. Insiktsfull. Berörd. Ledsen. Jag gråter. Och gråter. Och gråter. Och fortsätter gråta när jag lämnar salongen. Mascaran sitter på kinderna och mina ögon är röda. Det gör ont, men det är så vackert. Så sagolikt vackert, och känslan sitter kvar i kroppen fortfarande såhär dagen efter.
Se den bara…men ta med någon att hålla i handen.

8 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.