el camino mitt Stockholm

>Urladdning

> Jag vaknade med en skum känsla av någon typ av baksmälla imorse. Trött. Huvudvärk. Seg i kroppen. Att jag håller på att bli sjuk är inte särskilt tänkbart, jag tror mer på att min kropp har intagit ett läge av total avslappning efter en vecka med en massa planerande, bokande, telefonsamtal, mail och sms. Igår kväll lades pusslet nästan klart, och inatt har jag sovit tyngre än en säck med bly.

Men nu är allt bokat. På morgonen tisdagen den 30 mars sätter jag mig på planet till Paris. Första gången jag besöker staden, men hinner inte var där mer än 6 timmar innan det är dags att ta tåget rakt genom Frankrike till Bayonne. Ser verkligen fram emot tågresan genom landet som fortfarande är obesökt på min karta… Övernattar i Bayonne på ett vackert 1800-talshotell som ligger vid floden, 500 steg från centralstationen.
På morgonen den 31 mars tar jag en buss från Bayonne till Saint Jean Pied de Port, där jag hämtar ut min karta och mitt pilgrimspass. 8 km senare korsar jag den spanska gränsen, och sen är det bara att gå. Ena foten framför den andra i 80 mil. 800 kilometer. Efter min testpromenad i mina nya (fantastiska!) kängor igår så börjar jag inse hur långt det är. Gårdagens promenad mätte 15 kilometer, och tanken när jag kom hem var bara jaha, då är det bara 785 kvar då. Visst känns det skrämmande, men rädslan som har totala överhanden är spänning. Jag kan inte förklara hur spännande det här känns, och hur mycket jag ser fram emot det.

Planen är att vara framme i Santiago de Compostela på min underbara mormors födelsedag, fredagen den 23 april. 23 dagar. 80 mil. En snittfart på 3,5 mil om dagen…det ska man väl klara? De flesta pilgrimer är ute 6-8 veckor, men nu är ju inte jag någon pilgrim. Jag är jag, och jag kommer att göra det här på mitt sätt. Inget annat sätt kan vara rätt för mig.

Självklart kommer jag att visa ett par livstecken längs vägen, men jag kommer självklart inte ha någon dator med mig. Packningen måste vara minimal, och en dator ligger väldigt långt ner på priolistan. Däremot kommer jag ju att passera ett par större städer där det kommer att finnas internetcaféer, och då lovar jag att hålla er lite uppdaterade…om ni vill förstås?

Återigen tack för alla fina kommentarer och mail – det värmer otroligt mycket!
Foto privat. Underbara Stockholm igår på min promenad…

You Might Also Like

12 Comments

  • Reply
    sofie
    13 mars, 2010 at 12:26

    >shit vad häftigt!!!! vill absolut ha rapporter längs vägen!! : )

  • Reply
    Karin
    13 mars, 2010 at 12:49

    >Du e riktigt cool tycker jag som ska ut på denna pilgrimsvandring! Jag håller tummarna för att du ska hålla dig frisk och stark under hela långa promenaden!

    Det är nog klokt att du vilar idag om du inte känner dig 100% i kroppen. Kram på dig!

  • Reply
    JoHo
    13 mars, 2010 at 14:18

    >SÅKLART att vi vill ha uppdateringar längs vägen!!

  • Reply
    Pernilla
    13 mars, 2010 at 14:44

    >Du får inte åka om Du inte lämnar små livstecken under vandringen!! 😉

    Ha en underbar lördag du söta!

  • Reply
    Julie
    13 mars, 2010 at 15:25

    >Du er SÅ cool Helena!!

  • Reply
    hedgehog-sara
    13 mars, 2010 at 18:30

    >skriv dagbok på vägen och berätta sen – lova!

  • Reply
    Ellinor
    13 mars, 2010 at 19:31

    >Självklart vore det jätte roligt om du ville ta dig tid att uppdatera oss längst med resan. Det ska bli spännande att få följa dig.

    Stor kram

  • Reply
    Anonymous
    13 mars, 2010 at 19:41

    >Coolt! Lycka till!/Hanna

  • Reply
    Andréa
    13 mars, 2010 at 21:59

    >Shit vilken grej!! Modigt! 🙂

  • Reply
    Mallan
    14 mars, 2010 at 00:12

    >Spännande Helena, coolt! Självklart vill vi ha uppdateringar, så ofta som möjligt!=)

  • Reply
    Irina
    14 mars, 2010 at 18:25

    >Wow, är grymt imponerad och önskar dig verkligen all lycka på vägen! Kom tillbaka starkare än någonsin, med fantastiska minnen, och en ännu större aptit på det bästa här i livet. 🙂

  • Reply
    Sofy
    14 mars, 2010 at 19:04

    >Åh vilken jättekul grej! Riktigt häftigt hur du väljer att göra det, som sin egen tribute till dig liksom! Självklart vill vi få livstecken längs vägen, också så att du kan ta emot vårt pepp. Jättekul Helena! Kram

  • Leave a Reply