>Portomarin – Melide, 39,6 km på sparlåga
>Ja, da ar dag 18 till sin anda. Ni vet ju hur den borjade, med en brodbit efter 10 timmars somn. Fortfarande smatt illamaende och minst sagt svag i kroppen gav jag mig ivag, tankte att dagen far bli som den blir och att mitt tidigare satta mal fick andras under vagen om det var nodvandigt.
Ska jag vara helt arlig var det inget vidare kul att ga imorse. Det var morkt, kallt och kroppen ville inte direkt ge sig ut pa vandring idag, och verkligen inte bara pa en tung ryggsack. Jag intalade den dock att det ar bara att gora det om vi ska ta oss till Santiago.
7,7 km till forsta byn, Gonzar, dar jag stannade och vilade for forsta gangen. Blev akut sugen pa apelsinjuice, som egentligen inte ar en av mina favoriter, sa jag bestallde en san. Nar jag hade fatt in den sag jag ett fat med sockerkaka som bara stod och ropade pa mig…sa det fick bli min andra frukost. Min stackars kropp var mer an val vard lite socker, och jaklar vad gott det var!
Dagen har sedan sakta sakta gatt framat. Byarna har legat ganska tatt, vilket har varit skont eftersom det oftast finns nagot stalle att sova pa i varje by. Efter juicen och sockerkakan gick jag ytterligare 16,8 km innan jag vilade igen. Palas del Rei blev stoppet, och dar hittade jag en dator och kunde skriva av mig den hemska gardagen. Firade med en ny sockerkaka och stack ivag. Kande mig ratt pigg, stoppade i Melissa Horn i oronen och traskade pa. Motte tva norska tanter pa vagen ut fran Palas del Rei, de onskade ”go tur” och plotsligt kandes allt lite lattare. Peppande ord far man inte for mycket av…oavsett om det ar fran okanda manniskor eller inte. Det skonaste ar nastan nar man ser en bonde ett par hundra meter ute pa en aker, som hysteriskt vevar med armarna och ropar buen camino! Da varmer det lite i sjalen.
Efter Palas del Rei flot det pa ratt bra. Kopte en isglass efter en halvmil, min andra pa tva dagar. Sockermotstandaren Helena har tydligen semester… Nar jag kom till byn Casanova (jo, den hette sa) sag jag att det bara var en knapp mil kvar till malet jag tidigare satt for den har dagen, den lilla staden Melide. Kroppen kandes helt ok och jag hade en massa vatten, sa jag fortsatte.
Otroligt fin natur pa slutet, trollskogar, porlande backar och en massa blommande trad. Det gjorde den sista milen lite lattare, och min onda fot och blasor pa fotterna glomdes bort for en stund. Jag gick mest och njot av att jag faktiskt orkar ga och aven om jag inte var helt hundra sa var jag glad att den har dagen inte pa langa vagar var lika vidrig som den igar.
Melide dok upp ratt snabbt, och jag var framme hela tva timmar tidigare an igar. Dock gick jag totalt fel nar jag kom in i stan, sa jag fick leta harberge i 45 minuter…men jag kunde inte bry mig mindre. Jag ar inte halvt medvetslos som igar, jag har lyckats ta mig nastan 4 mil idag ocksa, och nu ar det bara 5 mil kvar till Santiago! Dessutom bor jag pa samma harberge som min tyske van som jag visade vagen for nagra dagar sen, och mina tva spanska gubbar som jag satt och drack kaffe med i O Cebreiro. Kul att kanna igen ett par ansikten. For att inte tala om hur glad jag ar att jag missade jordens askvader med ungefar en kvart. Regnet har fullkomligt ost ner och det har askat rejalt…det hade just varit en snygg avslutning pa den har dagen.
Duscharna ar varma, min sang ar mjuk och skon och bara jag far en god middag pa det har sa kommer jag att vara helt fit for fight imorgon igen! Ca 50 kilometer kvar alltsa…750 gjorda. Behover jag saga att det kanns ganska haftigt?
Ha en bra lordagkvall mina vanner, jag sover nog gott inom ett par timmar…
Stor kram till er alla!
13 kommentarer
Pernilla
>Är det "bara" 50 km kvar??? du har ju marscherat som en maskin!!!
Go Helena! Heja, Heja..
Kram
Karin
>Ja, jösses!! Hade du räknat med att det skulle gå så här fort? För visst är din hemresa inte planerad förrän i slutet av april?
Imponerad är bara förnamnet!
Skönt att du mår bättre idag. Hoppas du får en härlig kväll och en god natt!
Kram
mamma
>Hej Helena så härligt att läsa det du skriver…så otroligt fängslande.
Mormors ord:okä spötjä(vilket spöke)ä ska då bi skönt när o kom em 🙂
I morron kan jag tyvärr inte följa dej på din vandring.Då tar jag båten till Tallin,kommer hem tisdag kväll.
Tur de finns mobiler :)Önskar dej Lycka Till resten av dina mil mot målet…Glöm inte att vara rädd om dej.
Nu har du verkligen god tid på dej…
Vikinggirl 🙂
Tänker på dej..stora kramar.
Mormor skickar stora kramar till dej och uppmanar: du måst va rädd om dä Tutta 🙂
CO
>Du är fantastisk. Och jag är säker på att du har en ganska vältränad fysik, men det var inte den som tog dig igenom skärselden igår – det var din enorma järnvilja och din mentala styrka som släpade din utmattade lekamen de sista kilometrarna. Sköt om dig ordentligt nu, och njut av de sista milen. Varma kramar till dig, Ironwoman.
Anonymous
>Hej om du snart är framme så får du nog en välförtjänt vila ändå för det går ju inga flyg hem än.
Roligt att följa dig hur det går
Anonymous
>Helt imponerande Helena! Instämmer att det är din mentala styrka som gjorde att du fortsatte och fortsatte trots att kroppen skrek NEJ. Heja heja. Du är bäst. Kan inte fatta att du endast har 50km kvar!!!
Jennie
Kristina
>Kram från moster 🙂
Ellinor
>Usch, vilka dagar du haft!
Jag hoppas verkligen att du mår bättre nu och att du tar dig till Santiago i dagarna.
Kram på dig och kämpa på!
soffan
>Fy tusan vad grym du är!
Ingela
>Wow! Det är verkligen inte långt kvar nu! Kämpa på den sista biten.
Kramar
Erika
>Så lite kvar? Vilken fantastisk prestation du har gjort, och fortfarande gör. Och jag hoppas att du riktigt får njuta av de sista fem milen.
Vida
>750 km.. helt otroligt. Glöm inte att vara rädd om dig och ta en dags vila om du behöver det för du har väl några extra dagar eller hur?
Kramar
"oroshjärta"
>Herregud läser & njuter! Vilken resa! Pepp till den sista biten! Kram!