el camino

>San Martino del Camino – Rabanal del Camino, 43,5 km och en kaka

>Det blev en trevlig kvall igar. Fick middagssallskap i form av Rebecca och Anthony fran New Zeeland, tva riktigt harliga sjalar! I tva timmar satt vi och pratade om allt och inget, Anthony drack lokalproducerad likor sa att ogonen blodde, och jag och Rebecca satt och diskuterade det har med skonhet langs el camino… Varfor bar man med sig harfon, smink och plattang undrade vi (som tva italienskor gjorde…), nar Rebecca insag att hon slutade anvanda deodorant efter dag 3, skippade sitt balsam i packningen och anvander lotion i haret for att kunna borsta ut det, och inte har anvant sin rakhyvel pa 22 dagar? Sjalv plockade jag mina ogonbryn for ett par dagar sedan och det kandes som en mindre plastikoperation. Den nivan ar vi pa. Markligt hur utseendet kan vara vart sa lite helt plotsligt.

Hur som helst. Harberget igar bjod pa tva alternativ – klassisk sovsal eller privat rum. Eftersom alla utom jag valde privata rum fick jag hela sovsalen for mig sjalv. 14 baddar och en Helena. Ratt skont faktiskt, om an lite kusligt att slacka lampan och vara ensam i det stora rummet… Men gott har jag sovit, och inte storde jag en enda person imorse nar det var dags att ga upp. Kall grot (las havregryn som fatt svalla i kallt vatten) med russin var det enda jag hade att tillga, sa det fick det bli. Spisen fick jag inte igang dar i min ensamhet, och jag kande att kallt Nescafé till min kalla grot var lite too much, sa det fick bli en frukost utan kaffe (och det vet ni ju hur mycket jag gillar…not). Dock bara 6,3 km till nasta by, sa jag kunde nog overleva dit.

Kall morgon, stack ivag vid 7 och var tvungen att ha fleecen under jackan for forsta gangen pa lange. Nar jag efter en dryg timme kom fram till Hospital de Orbigo var jag sa sugen pa kaffe att jag var nara att borja tugga pa min portionsforpackning med Nescafé som lag i vaskan. And guess what? Inte ett enda stalle att dricka kaffe pa! Svor lite for mig sjalv, insag att det inte fanns nagot i hela varlden jag kunde gora at saken och gick vidare. Tittade pa min lilla guide (som visar avstanden mellan byar och harbergen, min ”bibel” som jag fick i Saint Jean Pied de Port, och som numera ar i 5 trasiga delar…) och insag att nasta stopp var Astorga, 16,5 km langre bort! Jaaahapp – bara att traska vidare da. Rakstrackor, backe upp och backe ner langs motorvagen…inte varldens roligaste direkt. Tiden gick dock, som den alltid gor, och min hjarna var lika mycket teflon som vanligt. Har faktiskt inte den blekaste aning om vad jag tankte pa i 11 km, men plotsligt var det bara 5 km kvar och en bensinmack uppenbarade sig! Eftersom min mage var ett stort, tomt hal just da och koffeinnivan sedan lange var pa minus, stannade jag en stund. Nagon typ av müslibar och en stor, svart kaffe bland bensinpumparna blev min raddning och den sista halvmilen fram till Astorga gick som en dans!

Astorga ar en lite storre (med camino-matt raknat) by med 4000 invanare, och jag lyckades pricka in en stor marknad och en mindre karneval. Lite skumt att komma in dar helt dammig och kladd som en luffare bland en massa frascha manniskor som strosar runt…men jag bjuder pa det. Inte helt latt att hitta de gula pilarna som visar vagen bland alla marknadsstand dock, men jag lyckades.
Hittade ett fint café och at min staende bocadillo con tortilla española och en stor café con leche, gar aldrig fel! Mat och kaffe kan verkligen vara sa ofattbart gott nar man har gatt i nagra timmar.
Innan jag lamnade Astorga var jag tvungen att ga in pa ett bageri och pa min skolspanska knacka fram att jag ville testa den lokala delikatessen mantecadas. Det visade sig vara en helt ljuvlig liten skapelse, en kaka ca 3×3 cm stor. Flera miljoner tunna lager av smordeg toppad med tunn och otroligt sot, krispig marang. Ovanpa det hela fanns en uppsjo av olika ”palagg”, och min favorit var den med rostade pinjenotter…mums! Jag tror faktiskt att det var mina tre sma kakor som gjorde att resten av dagen kandes som en walk in the park.
Solen kom fram, shortsen akte pa och jag avverkade ytterligare 13,7 km innan jag stannade i byn El Ganso for en kaffe och en bit tortilla española (ja, jag ar beroende…). Satt dar och pratade med caféagaren en stund, trots att han inte kunde ett enda ord engelska. Fantastiskt hur bra man kan klara sig med en dalig spanska och lite teckensprak… Han forstod inte varfor jag gick sa mycket och hade sa lite fiesta langs caminon, och tyckte att jag skulle ga lite kortare varje dag och dricka lite mer vin. En sekunds tanke pa att gora det jag gor, men dessutom bakis fick mig att ma illa, och jag forklarade for honom att jag verkligen gillar att ga och dricka mycket vin, men inte i kombination. Han forstod, onskade mig buen camino med en kindpuss, och jag satte av mot de sista 7 kilometrarna.

Nu har jag antligen landat i byn Rabanal del Camino, som ligger pa ca 1200 meters hojd. Skont litet harberge, och jag har lyckats fa en underslaf i vaningssangen (=vinst). Agaren och jag har en bra deal. Jag pratar spanska med honom for att jag vill lara mig, och han pratar engelska med mig for att han vill lara sig. Perfekt. Kranvattnet ar det godaste jag har druckit hittills, men i gengald var det iskallt vatten i duschen. You get some, you loose some liksom. Har en middagsdate med en tjej fran Tyskland och en ungersk tjej ikvall, ser fram emot det!

Det har verkligen varit en otroligt bra dag idag, jag mar hur bra som helst, kanner mig pigg och halsenorna har inte gjort ont alls. De har daremot borjat klia pa natterna, vilket formodligen tyder pa att det ar nagot som laker…forhoppningsvis. Fortsatter med loparskorna sa lange det inte regnar, och imorgon ska vi ta oss over en puckel pa 1500 meter. Imorgon ar dessutom en lyxdag, planerar att ga bara drygt 30 km…men vi far se. Jag har ju andrat mig forut. 😉
Tack for idag mina vanner – imorgon kor vi dag 14! Milen minskar…

Kramar i massor!

You Might Also Like

7 Comments

  • Reply
    mamma
    12 april, 2010 at 17:42

    >Hej min vän…återigen spännande o talande läsning.
    Härligt att humöret är på topp och att smärtorna lite varstans börjar få ge med sej.
    Ingen/inget kan stoppa dej nu 🙂
    Som sagt va…milen minskar i antal..HEJA
    Ha en avkopplande kväll och en god nattsömn.
    Va rädd om dej ….stora kramar skickar jag dej från ett varmt soligt Mora 🙂
    Ja okey då…i morse va de frost.

  • Reply
    Kristina
    12 april, 2010 at 18:28

    >Hello sunshine!
    Lika roligt varje gång att läsa om din promenad.
    Tänk vad du ska sakna det goda i matväg som du är beroende av när du kommit hem, elr oxå har du ätit dig trött på det och vill aldrig se det, än mindre äta det igen?
    Du har alltså gott över 50 mil på 13 dgr, slå det den som kan, your the winner. Jag undrar hur det skulle gå att anamma farbrorn som tycker att man ska gå "less and drink more", buss varannan dag? Då är det bättre att gå när man går och dricka när man dricker!
    En underbar kväll önskar jag dig och en happy day tomorrow!
    Kramar i massor från moster 🙂

  • Reply
    Sirpa
    12 april, 2010 at 20:48

    >Hej! Sofie på RW tipsade om denna blogg. Och nu har jag smygläst nästan varje dag utan att lämna spår… Men idag ville jag säga hej och tala om hur mycket jag uppskattar att läsa om dina strapatser! Kämpa på – milen minskar för varje dag!! U go girl!

  • Reply
    3:59:56
    12 april, 2010 at 21:14

    >Hej! Jag hakar på Sirpa. Har också hittat hit via Sofie och har smygläst jag med. Det är verkligen beroendeframkallande. Vilket äventyr du är med om! Tack för att du delar med dig.

  • Reply
    Irina
    12 april, 2010 at 22:17

    >My god, vilken uthållighet du har! Och vad underbart att höra att du mår bra och stortrivs där borta. 🙂

    En jättekram från Stockholm! Det är nästan sommar här nu så du riskerar ingen köldchock när du återvänder. 😉

  • Reply
    Ellinor
    13 april, 2010 at 06:36

    >Med din inställning har kroppens skador inget annat val än att läka!
    Tänk att du redan har varit ute och gått i två veckor. Det är inte klokt vad tiden går fort och snart är du framme vid ditt mål!

    Kram

  • Reply
    Vida
    14 april, 2010 at 17:40

    >Vill bara säga hej, ligger lite efter med läsningen men det är härligt att surfa in här. Får nog ta tillbaka min kaxiga kommentar om att det alltid finns bra kaffe i spanien..

    Du verkar stundtals inte hitta nåt alls.. men men.. däremot så tänker jag på när du skriver att din hjärna är som teflon, mina vänner som har gått el camino brukar prata om att man tillslut befinner sig i steget och det låter som om du gör det under de där stunderna.

    Kramar

  • Leave a Reply