>Viana – Azofra – ¡44,2 kilometros buenos!
>Vaknade strax innan 6 efter drygt 9 timmars somn (yes – jag kan sova!), at en kall grot (müsli med kallt vatten…) och lamnade ett morkt Viana vid 7. Den forsta timmen innan solen gar upp har kommit att bli min favorit. Lugnt, svalt och faglarna sjunger for fullt – underbart!
Halsenan och knat gjorde sig tyvarr paminda redan fran forsta steget, men jag valde att ignorera dem och knallade vidare…med ett litet grin for varje steg, det ska erkannas.
Forsta staden, Logroño, motte mig efter dryga 9 km. Passerade forbi, hejade pa ett storkpar som hade byggt bo pa en stolpe, och konstaterade att det bara var en storstad som vilken som helst. Lunchen i Navarrete lockade 13 km bort, och dit kom jag redan strax efter 11. Skont att fa sitta en stund i solen, ta av kangorna och ata en mumsig macka med tonfisk. Man ar inte krasen nar det galler maten, det ar nagot som ar sakert. Har atit saker har som jag aldrig skulle stoppa i mig hemma, that’s for sure.
Efter Navarrete vantade den trakigaste strackan hittills, 16 km grusvag langs motorvagen, och sen steniga stigar over milsvida vinodlingar. Fint, tanker ni. Fel sasong, sager jag. Vinrankorna ar liksom inte rankor an, de ar bara kala sma trad. Inte vackert alls. Men men, jag njot av blommande trad och dromde mig bort hur det hade kunnat se ut en annan sasong pa aret. Jag fattar hur det ar mojligt att exportera sa mycket vin fran just Rioja nu…my god vilka stora odlingar!
Najera var sista stoppet innan mitt mal for dagen. Kopte ett paron och en banan, och det var sa sjukt gott att jag inte trodde att det var sant. Det ar otroligt vad man uppskattar allt nar man ar trott och hungrig. Kaffet holl jag pa, det skulle bli en beloning nar jag efter 5,8 km kom fram till Azofra, dar jag ar nu. Harbarget ar underbart, vi sover bara tva personer i varje rum och min room mate ar en kvinna fran Italien som nyss lag och yogade i korridoren…tror att vi kommer att trivas ihop, aven om vi inte kommer att saga ett enda ord till varandra. Sova ar liksom det alla gor pa sina rum…halvt medvetslosa.
Vadret har varit fantastiskt idag, och det ar fortfarande varmt och soligt ute. Det finns en innergard som ligger i solen, med en fontan som jag har suttit och lyssnat pa i nagon timme – totalt avkopplande. Slog en pling hem till mormor som blev overlycklig. Livet kanns bra och jag kanner mig glad och lugn i kroppen (och fortsatter att ignorera min halsena som pockar pa uppmarksamhet…).
Aterigen tack for alla tankar och halsningar, de ar viktigare an ni tror. Idag ett sarskilt tack till Petra som helt overraskande och otroligt valtajmat skickade ett sms som fick mig att grata en skvatt – saknar dig!
Nu vantar en valbehovlig middag och ett glas Rioja, sen kryper jag ner och avslutar mina 44,2 km och den basta dagen hittills. Hasta mañana…
18 kommentarer
Ingela
>Summa summarum låter det verkligen som en fantastisk dag! Blir imponerad (och det blir jag inte så ofta) av din vandring och det du gör.
Kram från ett vårigt Sverige
Miss Agda
>Hej Vännen
Jag har inte fattat att du bloggar VARJE DAG, vilken positiv överraskning 🙂 Intressant läsning. Och du, ignorera inte din hälsena för länge så den inte blir värre…. kanske hjälper massage och tåhävningar + lite tigerbalsam eller nånting liknande?
Kram och NJUT och reflektera -du kommer att komma hem som en helt annan människa (inte så att du behöver ändras, men folk säger ju att deras liv ändrats tack vara pilgrimsfärden)
Anders Stävhag
>Härligt att läsa att du hade en lite bättre dag idag! Visst är det fascinerande hur man kan uppskatta det lilla i de stora, såsom ett sms i rätt tid, ett päron eller banan eller en kopp kaffe?! En del av pilgrimsprocessen!!
Du har gått långt även idag men är vid gott mod och det glädjer mig, så njut av middagen och vinet men vårda din hälsena så gott det går! / Anders
Everyday Matters
>Det låter så underbart och jag skulle sååå vilja göra samma sak och det kanske jag gör när kidsen blir större. Du inspirerar verkligen.
Anonymous
>Hola! Hoppas kaffet smakade gott och att hälsenan, knäet håller sig lite lugna ngn dag framöver. Du får medikamenta dem lite med ngt. Hur långt har du gått nu då? Är det många som vandrar? Ha det nu så bra säger moster från ett Orsa som badat i vårens tecken idag. Kramar i massor.
Anonymous
>Du är en kämpe!!!!
Kram
Veronica
annika
>HH! HärligaHelena! Det är så himla roligt för oss fegisar här hemma att höra vad du går igenom. Kämpa på, jag beundrar dig! Förstår inte riktigt hur du har möjlighet att uppdatera men det är sjukt kul för oss! kämpakämpakämpa! stor kram
Sandra
>Är såå imponerad över dina dagsverken! Jag tänkte på dig när jag var ute och gick 1,5 mil idag. Det tog sin lilla tid, men det kändes inspirerande att veta att du är ute och går många,många mil alldeles ensam.
Stor värmande kram.
frida
>Det är en glädje att följa dig. Jag hoppas verkligen att din hälsena går och gömmer dig så du kan slutföra allt med ett leende, eller det kommer du nog göra ändå. Jag saknar dock dig på min blogg, hade behövt det nu :). Knalla på är väl den bästa hälsningen du kan få nu ;)!
Julie
>Jeg er SÅ imponeret! Du er så cool! You go girl!
Karin
>Plötsligt känns det mer än lovligt fjantigt att jag och Kristoffer klagade på trötta ben efter Odenplan-Djurgården t/r + 3h på Skansen. 🙂
tack för att du tar dig tid att berätta om ditt äventyr!!
Kram
Karin
>Bra jobbat med alla de mil du har traskat! Var rädd om din hälsena bara… Jag tycker inte att det låter speciellt bra…
Njut av solen! Kram
Karin
>Bra jobbat med alla de mil du har traskat! Var rädd om din hälsena bara… Jag tycker inte att det låter speciellt bra…
Njut av solen! Kram
hedgehog-sara
>Kramar i massor – jag tänker på dig varje dag 🙂
JoHo
>Jag tänker också på dig varje dag – det är verkligen spännande att läsa hur det går för dig… och så härligt att läsa att det här var en BRA dag!!
Pernilla
>Njut av vädret så mycket Du bara kan! När jag klev upp imorse ramlade det snöflingor från himlen i Uppsala – inte så stora, inte så många men ändock snö =(
Roligt att Du lämnar livstecken så ofta..
Var rädd om Dig!
Juniorskan
>Jag kan verkligen se dig traska vägen fram. Lite muttrandes över hälsenan men med ett stort leende inombords. en häftig tjej gör en häftig resa. Stor kram och många varma uppmuntrande tankar som räcker hela vägen fram.
Vida
>Varm kram och önskan om en fin vandring. Rioja är fantastiskt på så många vis, har fina minnen från när jag var där 94 som en utflykt från universitetet i San Sebastian..
Kramar från Liv