>Rollercoaster
>
Det finns minuter när jag känner mig ganska stark i allt det som har hänt. Mormor har det bra, hon finns här hos mig för alltid och hon har inte ont längre.
Men så ser jag hur hon njöt av att få åka iväg på sina båtresor med mamma…
…hur hon utan protest ställde upp på bild trots att frisyren skvallrade om en tupplur…
(själv kallade hon sig själv för ”barktroll” när hon var rufsig i håret…ingen vet fortfarande vad det var…)
(själv kallade hon sig själv för ”barktroll” när hon var rufsig i håret…ingen vet fortfarande vad det var…)
…hur min brors vänner även var hennes…
. …hur busig hon var…
…hur smittande hennes leende fortfarande är…
…och jag går fullständigt sönder.
Foton: Privata.
6 kommentarer
Karin
><3
Jag vet hur tungt det är…
M
>Älskade du, tänk att det kommer att göra ont och att det får göra ont. Det finns ingen mening med att försöka hålla tillbaka eller trycka undan. Släpp ut det bara, låt det få värka ut – det är först då och efter den processen som du kan se tillbaka på allt det fina och le varmt utan att gå sönder inombords.
Jag finns här för dig, du behöver bara slå en signal så tar vi den där barrundan eller något annat för att skingra tankarna lite.
Varm kram!
moster
>Vilka underbara kort! Hjälp vad jag saknar min mamma……….<3
Ann
>Det syns att du är hennes tjej, iallafall på det där sista kortet. Sötaste näsan!
Kramar
www.palindgarden.blogspot.com
>Beklagar att eran mormor lämnat världen för att alltid kunna kika på er från en annan plats! Victor berätta att han och Micke ofta var där som små och hur härlig hon var! Hoppas iallafall att ni får en mysig jul med mormor i tanken och en hel del minnen att le åt! Hälsa familjen// fam. How
lady thirty
>kramar till dig…