Nähä!?!?!

Ja, så förvånad blev jag (inte) när läkaren imorse meddelade att ”det är en virusinfektion, och då hjälper ju inte antibiotika. Det bästa är att vila och bara vänta ut det.” Vänta. Absolut min sämsta gren här i livet…helst när det är ett virus det ska väntas på. Men vad har jag för val liksom? Säger doktorn vänta så väntar jag.

Det tråkiga är dock att jag får vänta på nästa endorfinsprutande träningspass, och det är mindre kul. Jag är faktiskt rätt sugen på att träna nu. Springa, framför allt…och det är ju positivt med tanke på att det har varit lite si och så med det sen maran. Så jag inbillar mig att den här ofrivilliga vilan är bra för mig. Så ja.

Ännu tråkigare är att min aptit är borta. Jag älskar ju mat! Just nu vill jag bara äta kallt och kan knappt tänka på att tugga i mig något annat än frukt och grönsaker. Frukostägget är det närmaste kött jag har kommit idag, och lunchen blev (efter ett par timmars sömn mitt på dagen) ett berg med allt jag hade hemma och som inte behövde tillagas.

Sömn och grönsaker…nej, jag längtar tills jag kan skriva att jag har persat på milen och ätit en stor biff. Så det så.

Färgglatt, men mat kan man väl knappast kalla det…

Olja och vinäger från Saltå Kvarn…gjorde lunchen lite mer värd.