aLiVe…and smiling.

Bloggvilan (den smått omedvetna, och mer hjälp-vad-dagarna-rusar-iväg….) är ett faktum. Har inte varit här och lämnat ett livstecken sedan i torsdags…lite annat har kommit emellan, as usual. Jobb, jobb…och lite mer jobb. En personalfest. Två trötta helgdagar som har tillbringats mest sovande…har säkert sovit ett dygn under lördag och söndag. Fantastiskt skönt, även om jag har känt mig som en säck potatis(mos) idag. 🙂

Det var ett par trötta ben som segade sig iväg mot jobbet imorse, och helt ärligt ångrade jag mig ett par gånger den första kilometern…varför tog jag inte bussen? Men så kom jag fram till min bästa fotopunkt längs vägen och förstod varför. Jag får nästan andnöd över min stad ibland.

Väl framme ångrade jag mig som vanligt inte en enda sekund, och jag hade nog inte tagit mig igenom dagen om jag hade somnat om på bussen imorse. Note to self – buss är sömnmedel, även i vinter när termometern visar -20. Så.

Arbetsdagen flöt fint som vanligt, mina kunder skötte sig exemplariskt och jag passade , min potatissäckskänsla till trots, på att spendera mina två håltimmar mitt på dagen med att testa benen den korta svängen ut på Djurgården.
Orolig över mina tibialis anterior som krampade (?) när jag promenerade imorse, kände  jag efter lite extra i varje steg. 1 kilometer uppjogg, 6 kilometer tempo och 1 kilometer nedjogg blev det, men till min förvåning märkte jag inte ens av benen från knäna och nedåt! 🙂 Lungorna däremot…hjälp. Jag tappar onekligen en del när jag inte tränar på en hel vecka…
Efter ett samtal med min käre sjukgymnast fick jag nya förhållningsregler – jag får nu springa hur snabbt och långt jag vill, så länge jag inte känner smärta och så länge jag vilar en dag emellan passen. Gissa om det här var en bra start på veckan, och gissa om jag redan nu ser fram emot helgen då jag tänker försöka mig på ett långpass!? 😀

Det börjar se lovande ut…både löpningen och mitt bloggande. Börjar få styr på jobbet och kommer att ha tid att hänga här bra mycket mer än två gånger i veckan nu. Kanske t.o.m. läsa mina favoritbloggar. 🙂