tårar

Själar säger aldrig farväl

För precis ett år sedan idag somnade du efter en veckas kämpande i sjukhussängen….och jag kommer aldrig att glömma när mamma ringde och jag föll gråtande ihop på golvet. Hoppades att det var en overklig mardröm men du var verkligen borta…borta för alltid.
Älskade mormor, jag kommer aldrig att sluta sakna dig…och trots att du inte finns här längre än du med mig varje dag. Hoppas att snön ligger vit där du är och att någon bjuder dig på kalvsylta idag. Jag älskar dig.


Sista gången jag höll din hand…

3 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.