Nerverna och jag -

Det vankas VårRuset för undertecknad imorgon. Jag ska, tillsammans med ett par andra grymma Bloggar om träning-kollegor, ta mig runt den 5 kilometer långa banan genom Norra Djurgården här i huvudstaden och det ska bli grymt kul! Samtidigt som jag ser otroligt mycket fram emot det är jag dock lite nervös…

Min obotliga vinnarskalle börjar nämligen redan nu berätta för mig att det är tävling på gång, och även om jag gång på gång försöker överrösta och säga att jag ska springa loppet som en kul grej så slutar inte tävlingsmänniskan i mig att försöka intala mig att blodsmak är något som smakar fint efter målgången.
Nerverna kryper utanpå skinnet eftersom jag vet att 5 kilometer verkligen inte är min distans. Det är för kort för att jag ska hinna komma in i ett skönt flow, och jag vet att det kommer att bli femtusen meter av tung andning och lätt känning av mjölksyra hela vägen om jag skulle tänka på att försöka ge mig på något typ av rekord. Faktum är att mina snabbaste kilometer i loppsammanhang inte alls har noterats på ett 5-kilometerslopp. Inte heller ett millopp, utan faktiskt på en halvmara. Det säger en del om min förmåga att prestera på kortare distanser (som är längre än en tusing)…att den ligger ungefär på noll och ingenting.

Ja, så nu sitter jag alltså här hemma dagen innan mitt kortaste lopp på länge och känner en lätt nervositet inför morgondagen. Halva jag tänker kul grej och den andra halvan tävling. Jag hoppas att den mer lekfulla sidan av mig kan övertyga den prestationsknarkande och ibland så tröttsamma dito att loppet är en avslappnad tillställning utan tidskrav…men min hjärna har alltid sista ordet, och imorgon runt 19.30 vet vi svaret på hur den valde att göra. Spänningen är olidlig.

Någon som ska springa eller stå bredvid och heja?

Speedad? Jag?
(Soffan – lånade din pose!)

8 kommentarer

Västgötskan

28 maj, 2012 kl. 20:29 Svara

Nej, ska varken springa eller heja på.
Men förstår exakt vad du menar, jag har samma problem. Huvudet tänker delvis ”kul” och delvis ”Tävling”. Att man ska vara så jäkla ”dum”…. haha! 😀

Lycka till nu! 🙂

Mela

28 maj, 2012 kl. 20:30 Svara

Jag ska, fast på onsdag. Har egentligen sagt att jag aaaaaaldrig ska springa igen, för det är så trångt, så ställ dig långt fram i första startgruppen! Jag har alltid gjort bra tider på just Vårruset, vilket fick sin förklaring när jag fick veta att banan är 4850 meter…,

Träningsglädje

28 maj, 2012 kl. 20:54 Svara

Haha, ja tänk om man hade tävlingsnerver. Eller tävlingsinstinkt öht! 🙂

Marina

28 maj, 2012 kl. 21:00 Svara

Jag vill men var för sen att anmäla mig!
Visst skulle jag kunna springa på onsdag men då färjan göra det själv. Det är ju roligare tillsammans 😉 lycka till!

Ann

28 maj, 2012 kl. 21:38 Svara

Oh, så spännande!! Tror du kommer göra succé, as always! 5 km är kortkort men det är bara att köra så syran sprutar för SNART är det över…och ack så skönt efteråt med picknick i gröngräset med härliga människor.
Kört hårt i morgon Helena, du är grym! HEJA!
Är det okej att jag länkar till din ”maratonberättelse” från förra året förresten?