Stockholm till fots
Det blev en rejäl promenad idag. Jag, min camino-soulmate och en superhjälte (som har startat en viktresa som har tagit honom -20 kilo på åtta veckor!) traskade iväg från Sveavägen klockan 9 imorse. Efter tio minuter mötte vi Annika och Sara (Stockholm är litet…) som också var ute och promenerade, och nästan fyra timmar senare var vi framme vid Sveavägen igen.
Vi hann med en del längs vägen – kolla triathlon, turista vid Stadshuset, överleva ett skyfall, reda ut halva livet och konstatera att det är fantastiskt skönt att spendera söndagen gåendes istället för att ligga bakis och skakis hemma i soffan. Känslan av att många låg kvar i sängen när vi var klara kl 13 var rätt skön (även om vi vet att det kan vara ombytta roller nästa gång…), och två av oss tre avslutade med en välförtjänt lunch och en mycket efterlängtad kaffe. Det är väl aldrig så gott att äta som när man har rört på sig i några timmar? Inte att lägga sig i soffan och slappa heller för den delen, och det tänker jag göra precis i detta nu.
Lilla Stockholm…
4 kommentarer
Sara
fin promenad! himla härligt att vara ute när resten av stan sover. men JÄKLARNS vad sliten jag känner mig efter att ha gått lite. att springa är ”lättare”. känns som en stretch deluxe av höftböjaren hade suttit fint.
Helena
Visst är det jobbigare än man tror..!? Inte så konstigt att jag behövde några veckors vila efter mina 80 mil… 🙂
Annika
Vi skriver om att unna sig, vi skriver om att promenera. You and me are sooo close right now! 🙂
Elin
Vilken fantastisk promenad! Och vilken fantastisk söndag jag precis fick! Tusen tack!!
Bilder kommer på min blogg när jag svettas i mitt nya, fina linne! =)
Kram Elin