Annorlunda och bra

Nike She Runs Sthlm ikväll blev en nyttig erfarenhet. Jag lärde mig att det faktiskt går att springa långsammare än att hjärtat hoppar ur bröstkorgen. Att Djurgården är dubbelt så fin när man springer hälften (well…) så snabbt som man brukar. Att det är trevligt att socialspringa och prata om ditten och datten. Att det är en skön känsla att kunna förmedla löptips och se människor prestera över sina förväntningar.

Knappt 9 kilometer under en fantastisk sommarkvällssol blev det för min grupp, och även om jag inte var det minsta trött efteråt så var jag glad och nöjd över att ha utmanat mig själv och tänjt på mina gränser. Utmaningen ligger inte alltid i att bli snabbare, att ge mer och mer och mer och mer och mer och prestera högre än din övre gräns…det är värt en extra tanke.

Jag och Åsas andra hälft…jätteglada!