Vad är hälsa?

Jag har börjat lördagen med en lång och lugn frukost i sällskap av det senaste avsnittet av Träningsglädje talks. Sara pratar om hälsa, vad hälsa är och om hälsa kan gå överstyr. Hälsa är verkligen brännhett i media just nu, och det verkar inte finnas några tendenser på att det kommer att bli svalare inom en överskådlig framtid.

Det är ett verkligen gigantiskt ämne, och det finns väl inget som upprör människor i en diskussion så mycket som just det? Man vill liksom inte att någon ska komma och ifrågasätta eller kritisera ens sätt att äta, träna och sova. För det är ju just det som är hälsa för de allra flesta – att äta ”rätt”, träna tillräckligt och gärna sova åtta timmar per natt. Det är en ständigt jakt på den optimala dieten (jag är så trött på 5:2-rubriker nu så att jag spyr snart), den mest effektiva och bästa träningen, och slutligen oftast misslyckade försök att döva stressen över att sömnen blir lidande och de där åtta timmarna snarare blev fem eller max sex.

Men det andra då? Resten av livet? Kärleken? Vänskapen? Kravlösheten? Spontaniteten? Skratten? Gråten? Vilan? Glömmer vi inte bort några jävligt viktiga pusselbitar om vi väljer att enbart se kosten, träningen och sömnen som de tre viktigaste delarna i en optimal hälsa? Kan det inte vara värt att ”offra” sin sömn en natt för att istället få nattsudda och skratta med en kär vän, trots att man ska upp tidigt och jobba dagen efter och kanske t.o.m. blir tvungen att ställa in den där livsviktiga träningen som man har skrivit med rött i kalendern? Är det verkligen hälsa att t.ex. leva i en relation som är mentalt nedbrytande och samtidigt på allvar tro att välmåendet kommer bara jag får till de där fem träningspassen den här veckan, eller att hälsan sitter i de sex inplanerade och sockerfria måltiderna regelrätt har landat i magen när lampan släcks på kvällen? Är det hälsosamt att alltid välja att lägga sig klockan 21 på kvällen för att slippa stressen över utebliven sömn, och i och med det ständigt bli tvungen att tacka nej till aktiviteter som utspelar sig efter att solen har gått ner? Är det hälsa för mig att springa 70 km i veckan eller äta strikt paleo bara för att min favorit-träningsbloggare gör det?

Det finns inget rätt eller fel i det här, men det är en fråga som jag tycker att fler borde gräva lite djupare i. Jag stöter på människor i mitt jobb varje dag som tror att hälsa bara är kost och träning (de flesta glömmer t.o.m. sömnen), och när jag då och då surfar runt bland tränings – och ”hälsobloggar” ser jag klara tendenser även där. Jag blir lika uppgiven och frustrerad varje gång, och förbannad på media över att hälsa på löpsedlarna mer eller mindre alltid symboliseras av en smal tjej med Colgate-smile. Alla går självklart inte på den lögnen, men tillräckligt många för att gemene man nu har en ganska ohälsosam syn på hälsa, där man tycker att fysiken är så viktig att den mentala biten och den livsfarliga stressen helt glöms bort.

Träningsbloggare spär tyvärr i mångt och mycket på den här lite snedvridna bilden av begreppet hälsa, och jag kan verkligen förstå att det ofta väcks mer prestationsångest och stress än inspiration och välmående av alla dessa inlägg som fullständigt väller ut bland både vuxna och kloka människor, men också hos osäkra och sökande unga tjejer och killar som inte riktigt har spikat sina ståndpunkter och kunskaper kring ämnet. Det är skrämmande på riktigt.

Mina kunder och jag pratar rätt ofta om det här, och eftersom jag vill vara ärlig med vem jag är och vad jag gör är jag är inte det minsta rädd för att berätta för dem om jag har sovit i fyra timmar och kanske inte var helt nykter dagen innan, eller att jag inte har haft någon lust att träna på en hel vecka. Hittills har jag inte dödat något förtroende genom att erkänna mina ”hälsobrister”, utan reaktionen blir alltid positiv: ”skönt att höra att du också är mänsklig”. Det säger rätt mycket om pressen och stressen som genomsyrar hela ämnet.

Vad är hälsa för dig?

Vila på en bänk i den romerska solen – hälsa för mig.