Hjärtat…

…har börjat slå normalt igen och jag är SÅ glad! Inte en enda gång på hela dagen har det rusat eller slagit sådär hårt så att det har varit på väg ut ur bröstkorgen, och jag känner mig inte alls trött. Nu hoppas jag på läkarens teori om att jag har haft ett virus, och håller tummarna att provsvaren och mitt EKG imorgon är postitivt.

Jag är så otroligt stolt över mig själv att jag inte har tränat en enda minut sedan i lördags (ni som känner mig vet hur stort det är), att jag har vilat och sovit när kroppen har behövt det och att jag har lyckats jobba i ett par dagar utan att stressa en enda minut. Vuxenpoäng i massor till Helena, och jag tror faktiskt att kroppen är på banan igen. Nu gäller det bara att skynda långsamt…

Har märkt att man hinner lite annat när man inte tränar, så istället för att svettas har jag – förutom att jobba – planerat framtid, pillat lite med mitt företag och kollat in ett par roliga utbildningar som jag gärna skulle vilja gå…varav Löpcoach-utbildningen på The Academy ligger absolut högst upp på listan (och jag vore förvånad om jag inte anmäler mig till den inom ett par dagar). Har dessutom haft ett intressant och nyttigt möte med en väldigt duktig kollega idag på förmiddagen, och mitt träningsfokus framöver kommer som det ser ut nu att ändras en hel del under hösten och vintern. Det ser ljust och kul ut framöver! 

Sugen!