Vad skulle du göra?

Jag var och lämnade blod igår. Fick en guldmedalj för min 20:e blodgivning och har nu skänkt bort totalt 9 liter av mig själv till någon som behöver det bättre. Det känns lika bra i hjärtat varje gång jag har varit där. Efteråt stannade jag kvar en stund för att ta en kopp kaffe, vila lite och läsa några sidor i min blodgivningspresent – en viktig kurbitsprydd bok skriven av en man som nog inte har lämnat någon oberörd.

Det gör så ont att läsa om Kristians kamp, och då har jag ändå följt honom på hans blogg sedan starten. Jag har hört historien förut, många gånger, men det gör ändå ont. Jag ägnade hela kvällen åt boken istället för att slösurfa runt på meningslösa websidor. Somnade mentalt utmattad men med otroligt viktiga tankar i huvudet.

I morse på bussen dök ett par meningar upp som fick mig att tänka ännu mer på det jag så ofta redan tänker på – att leva livet medan man lever. ”Innan jag fick reda på hur mycket min cancer hade spridit sig tänkte jag i banorna att jag hade ett år kvar. Och vad skulle jag då ångra mest, att jag aldrig någonsin gjorde?” Jag försöker alltid leva lite enligt den här principen trots att jag är fullt frisk, och jag försöker göra allt jag vill och som får mig att må bra. Kristians ord gick dock rakt in i hjärtat och jag kände att jag har ett par saker som jag kanske inte ska låta förbli bara drömmar längre. Livet är till låns och ingen vet när vi måste lämna tillbaka det.

Lek med tanken. Ett år kvar. Vad skulle du göra?