Second chance

Jag är extra glad över att det är måndag idag och att jag fick vakna upp till ännu en dag. Det är grått och kallt ute trots att det står ”sommar” i kalendern, men idag är jag bara glad över att få en ny dag.

Igår när jag skulle åka hem från Dalarna efter helgens midsommarfirande med nära och kära hände något som gav mig en ordentlig tankeställare.
Mamma skulle skjutsa mig till grannkommunen där en kompis skulle hämta upp mig för vidare färd hem mot Stockholm. När jag och mamma har en knapp mil kvar öppnas himlen och vi hamnar i en regn – och hagelskur som inte är av denna värld. Farten sänks till 50-60 km/h och vindrutetorkarna på mammas lilla bil går på högvarv.

Mitt på en raksträcka där jag efter alla år vet att det inte finns någon avtagsväg ser jag plötsligt genom regnskuren hur en mötande bil svänger vänster. ”Ska han svänga vänster här!?” hinner jag säga, sen inser jag att han inte svänger frivilligt. Hans BMW X3 har totalt tappat kontrollen på den glashala vägbanan och med några sekunders marginal korsar han vår vägbana och fortsätter i full fart rakt ut i skogen.
Lyckligtvis är skogen skövlad precis där han kör av, och bilen stannar efter ett par hundra meter på alla fyra däck utan några vidare synliga skador. Efter samtal till 112 med allt vad det innebär skickades räddningstjänsten till platsen och vi kunde köra vidare. När mamma vände tillbaka hemåt plockade hon med sig killen och skjutsade honom dit han skulle, han var inte från orten och hade inga anhöriga i närheten.

Jag är så otroligt tacksam över att allt gick bra för alla, men jag fick mig en rejäl tankeställare om att vi bara har ett liv och att det är jävligt skört! Jag kan inte nog många gånger poängtera detta, och gårdagens händelse tillsammans med Sofies inlägg som jag läste på bussen till jobbet idag – den bussen som var tvungen att stanna mitt i stan p.g.a. att ambulansen tog hand om en tjej som precis hade blivit påkörd av en taxi på ett övergångsställe – slog det mig hårdare än någonsin. Våra dagar är räknade och det gäller att göra det bästa av tiden vi har fått här på jorden. Jag kan inte säga det nog många gånger.

Det finns ingen tid för att göra saker vi mår dåligt av, att vänta på beslut som ska tas, göra den där resan som lockar, att hoppa över att ringa samtalet som vi vet betyder mycket för mottagaren, undvika kramarna som vi vet värmer som mest eller för att inte hjälpa våra medmänniskor.
Alla gör vad de vill med sin tid, men gårdagens händelse fick iallafall mig att inse än mer att vi inte har ett evigt liv. Vänta inte. Agera.

BMW:n i skogen och mammas lilla bil på vägen…den hade varit skrot om vi hade kommit i vägen.
Bild lånad från Dalarnas Tidningar.