Halleluja!

Jag har alltid ogillat att springa med solglasögon. De är bara i vägen och jag har stört mig på att ha något i ansiktet och jag är verkligen mån om att ha så lite störningsmoment som möjligt när jag tränar. Molande huvudvärk orsakat av timmar av kisande mot solen har liksom känts värt jämfört med att ha ett par glasögon i halva ansiktet.

För någon vecka sedan kommenterade Mia ett foto på Instagram och skrev att jag borde springa i X-Kross-brillor. Jag har ju hört talas om dem tidigare och sett dem bland en massa löpare, cyklister och andra idrottare men har liksom aldrig orkat ge mig in i djungeln av bågar och linser. Fram till nu. Jag bestämde mig för att äntligen skaffa ett par sportglasögon (inte solglasögon) och igår kväll körde jag mitt första pass i dem under den gassande sommarsolen som har parkerat sig över Dalarna.

Resultatet? 6,6 helt underbara (men vansinnigt varma) kilometer där varken solen eller glasögonen störde mig, och jag fattar inte varför jag inte har sprungit med sportbrillor innan!? Med tanke på hur stark jag kände mig igår så vågar jag nog inte springa utan dem en enda gång framöver…det kändes inte att jag hade dem på mig, de gav ett skönt ljus och jag älskar verkligen att bli positivt överraskad!
Ett snitt på 4.08/km är rekord för mig och även om det var en ganska snäll runda med inte alltför många uppförsbackar så är jag mer än nöjd med resultatet och att jag dessutom lyckades pressa ner två av kilometrarna under 3.55. Solen får gärna fortsätta att skina över min semester, jag längtar till nästa pass och det är en underbar känsla!