Africa calling…

Äntligen kom den här dagen – dagen då jag ska iväg på (förmodligen) mitt livs äventyr. Om 12 timmar sitter jag på ett plan mot Afrika, ett plan som går via Addis Abeba ner till Kilimanjaro Airport. Äntligen ska jag få se kontinenten jag har drömt om sedan jag var liten, och även om safaridrömmen som jag har haft sedan barnsben har kryddats med en bestigning av världens högsta fristående berg, så har jag väntat på den här resan i 30 år.

Det råder ett ordnat(?) kaos här hemma och resfebern är ett faktum. Packningen är utlagd på golvet och i det närmaste klar, den ska i stort sett bara ner i väskorna. Jag har aldrig varit ett fan av att packa inför resor, men den här gången har det känts annorlunda. Det är liksom lite roligare och mer spännande att packa när packningen består av lite mer ovanliga saker som lättviktsteleskopstavar, isolering till vätskebehållarens slang, supervarmt underställ, vintersovsäck, vätskeersättning, malariatabletter, powerpacks för att jag ska klara mig utan ström i sex dagar, pannlampa och kikare…bland annat.

Jag har sovit i min säng för sista natten på ett tag. Natten som kommer sover jag på ett flygplan och imorgon checkar jag in på Springlands Hotel i Moshi, Tanzania. Efter ett möte med guider och medvandrare så tar jag på tisdag mitt första steg för att nå upp till 5895 meter över havet där jag ska fira min födelsedag på lördag. Jag fattar knappt att det är sant och jag hoppas att ni vill följa med för att ta reda på om det verkligen är det. Just nu känns det nämligen som att jag drömmer.

Vi hörs från Afrika…hakuna matata.