Min bästa träningskompis
#uppochhoppaijuni, del 11: ”Min bästa träningskompis”…som är så mycket mer än så.
Året var 1990 (eller var det 1989?) och jag fick en ny klasskompis på mellanstadiet i den lilla dalabyn Vikarbyn. Hon var från Småland, pratade konstigt och hade mörk pottfrisyr. Jag kände nog ganska direkt att vi hörde ihop på något sätt men jag visste inte där och då att jag skulle få en vän för livet.
Såhär 25 år senare tittar jag tillbaka på otaliga fantastiska minnen som vi har tillsammans. Det handlar inte bara om hundratals träningstimmar med BodyPump, BodyCombat, BodyBalance och DansAerobics tillsammans med Tepp, Katarina Zell, Robert Sörensen, Per Markussen, Fredrik Andersson, Petter Ehrnvall, Jia Hwa, Amad och uppstickaren Harald (han var ju som extra bonus dessutom från Dalarna!) på Sats utan även en massa andra minnen.
Mer eller mindre lyckade Tunisien-resor. Utekvällar i Stockholmsnatten. Lördagar med dubbelpass (BodyPump och DansAerobics) på Odenplan och efterföljande lunch med den obligatoriska skumpan(!?). Picnics i Stockholms parker. Fester till småtimmarna. Standup-kvällar med kiknande skratt. Slottsweekend. Tårar. Midsommarfirande till morgonen. En jävligt lyckad resa till New York (30-årspresent från henne och mina älskade bröder). U2 på Ullevi. Peace & Love-festival i gassande sol. Stressigt men kul Nike Blast-jobb i flera år. Minnen som räcker hela livet.
Hon har sprungit 5 marathon och det var hon som inspirerade mig att göra det (även om jag då sa att jag för mitt liv inte kunder förstå hur man kunde springa så långt…). Hon sprang sin sista (det blir såklart fler även om hon själv inte tror det nu) 2009 och två år senare tog jag över stafettpinnen och sprang min första. Hon är inte bara min bästa träningskompis någonsin, hon är min bästa kompis all over. För all framtid.
En kommentar
Johannes Sundlo
En bra (tränings)kompis är ovärderligt!