En spontan mara utan löpträning – går det?
”Helst vill jag spontananmäla mig till Stockholm Marathon men det är nog inte så smart” står det i inledningen av intervjun med mig i senaste numret av STARK. Jag har ju inte löptränat på hela vintern (och jag har upptäckt den hårda vägen att vandring inte är löpning) och dessutom sa jag efter förra årets regniga och iskalla 3.30-rekordlopp (race report här) att jag nu är klar med maran i huvudstaden. Tre gånger får räcka.
Men…så finns ju Aron Anderson. Aron är en helt fantastisk inspiration och en riktig jävla kämpe, rent utsagt. Cancer vid 7 års ålder gjorde att han två år senare hamnade i rullstol. Knäckande för vem som helst såklart, men Aron gav sig sjutton på att vända det till något positivt och hitta styrka där många andra skulle hamna i ett nattsvart mörker.
Genom åren har han gjort helt galna saker som inte ens vi med en frisk och fullt fungerande kropp skulle komma på. Vasaloppet i sitski. Armcykel hela vägen till Paris. En svensk klassiker under ett dygn. Bestigit Kilimanjaro (och jag vet hur jobbigt det är med två fullt fungerande ben!). Simmat 37 kilometer över Ålands hav(!). Som om detta inte vore nog har han under sina äventyr dessutom samlat in pengar till Barncancerfonden och har under de senaste två åren hjälpt till att samla in över 3,5 miljoner kronor!
När Aron Anderson söker medlöpare till Team Aron en dryg vecka innan lördagens Stockholm Marathon säger man inte nej, även om löpträningen har varit icke existerande under vintern och det kanske inte är ett ”smart” beslut att tacka ja. Visst är jag fortfarande sliten i kroppen och visst är inte en mara det mest begåvade jag kan ta mig an två månader efter en 300-milavandring. Nu handlar som tur är inte mitt liv alltid om att vara smart och begåvad, och kan jag få en enda person att skänka ett par extra kronor till Barncancerfonden på lördag så är det värt det. Det blir ett intressant experiment med min kropp att se om det går att springa ett marathon på runt 4 timmar med ett 13-kilometerspass som det längsta passet på ett halvår. Det kommer förmodligen att göra ont och jag kommer att få slita, men jag ser verkligen fram emot att springa 42 kilometer i lugnt och fint tempo med ett härligt gäng genom vår vackra huvudstad på lördag!
Vi startar i solskenet klockan 12 och jag springer (förhoppningsvis hela vägen över mållinjen) med startnummer 7372. Ni kommer väl och hejar fram oss längs Stockholms gator och skänker en slant till Barncancerfonden (länken till insamlingen postas på blogg och min Facebook-sida senast på lördag)!?
