>
Mina vänner…jag vill redan nu varna för att kvällens inlägg förmodligen kommer att bli det minst positiva i min bloggs historia. Jag vill bara bli väckt och inse att den här dagen är en mardröm. Té, tostadas och Voltaren efter min långsammaste mil hittills.
Återkommer…
16 kommentarer
Sofy
>Helena. Vila lite. Låt voltarenen hjälpa. Sät dig och filosofera lite. Det gör inget att en dag blir kort i mil räknat. Du fixar det ju och ligger ruggigt bra till ändå på dina knatade kilometrar. Var snäll mot kroppen! Kram Sofy
Miss Upsey Daisy
>Håller med Sofy. Kör inte slut på dig helt..
Ellinor
>Jag hoppas att morgonen bara var en tillfällig svacka.
Lyd ovanstående råd och ta det lite lugnt. Visst vill du vara full av energi nu när du snart promenerar in i Santiago.
Det är inte klokt vad fort det gått och det är så häftigt att du nu är så nära målet!
*Styrkekram*
Kotte
>Håller med ovanstående.
Passa på att vila lite och låt kroppen återhämta sig. Det är inte roligt om du avslutar din vandring i konstant smärta.
Hoppas allt blir bättre snart!
Stora kramar!
Mallan
>Jag håller oxå med ovanstående! Du måsta vila kroppen ibland och låta den återhämta sig! Du kommer att klara det här, men var rädd om dig! Många styrkekramar från mig till dgi
Åsa
>Men fina du! Ta som sagt en välförtjänt vila. MÅNGA STYRKE KRAMAR till världens bästa Helena!
Miss Agda
>Du har dagar kvar så du kanske kan vila en dag, för din kropp verkar behöva det nu. Du brukar ju inte träna 2 veckor varje dag utan vila heller så kanske skulle du unna din kropp en ordentlig vilodag?
Styrkekramar
Irina
>Var rädd om kroppen. Hela idén med äventyr är att de ska vara kul, slutar de kännas bra och förvandlas till en mardröm är det helt ok att ta en taxi och börja planera nästa äventyr medan man slappar i baksätet.
Håller tummarna för att din fossingar kryar på sig och vill samarbeta med dig så fort som möjligt. Stor kram från huvudstaden! 🙂
Anonymous
>Då du stannade i byn El Ganso och pratade med caféägaren en stund. Han förstod inte varför du gick så mycket och hade så lite fiesta längs caminon. Han tyckte att du skulle gå lite kortare varje dag och dricka lite mer vin.
Jag vill tolka detta som att denna mannen ville att du skulle njuta av detta äventyret, att inte ha för bråttom, att stanna upp….inte att du skulle bli bakis 🙂
Och när du mötte tysken som hade startat 7 dagar innan dig och var imponerad över ditt tempo, men sa att det skulle du få äta upp senare.
Helena du är en riktig kämpe, men blunda inte för "tecken" längs din vandring. Du fixar detta! Men ta vara på upplevelserna! Håller med ovanstående. Lite vila kanske?!
Är med dig och hejar!!
Kramizar från V
Kristina
>Kram <3 / moster.
mamma
>Helena…DU MÅSTE VILA
Värktabletter e bra…men en nödlösning tillfälligt.
Du är så nära nu så ta kroppens signaler med förstånd.Du hinner även fast du drar ner på dina sträckor.
Ta hand om dej nu min vän
Stora varma kramar sänder jag dej 🙂
Anonymous
>Hej, jag känner dig inte, men ska själv ut o vandra caminon om några veckor, o har följt din blogg. För att citera Karin Boye "…visst finns det mål o mening på vår färd, men det är vägen som gör mödan värd"
Rusa inte på målet, utan lyssna inåt på kroppen, vem vet, det är kanske under den här vilan, det bästa med hela resan händer….
Anonymous
>Grannen,
får man kopiera ovanstående inlägg??
Så klokt…som om jag skulle skrivit det själv.
När man sedan inte "hör" av dig så blir man orolig att du trasat sönder dig helt.
Stor kram
Pernilla
>Lite vila kanske inte skulle vara så dumt nu då?! Men vi är ju inte så få som skrivit just ordet vila så förhoppningsvis har du tagit det till dig.
Du är bäst – även med lite vila! =)
Kramar
CO
>Hoppas du är ok! Blev lite orolig efter att inte ha hört mer efter ovanstående inlägg… Snälla ta hand om dig, annars kommer Syster Florence och tvångsvårdar dig!!!
Många kramar!!!
Bittan
>Ta en välförtjänt vila. Många styrke kramar till den duktiga tjej jag tycker du är Helena!