>Mitt krig mot julstressen

>Det är minst sagt kaos på jobbet för tillfället. Kom på mig själv i eftermiddags med att fullständigt ha belamrat mitt skrivbord, såg knappt bordskivan.
Höstkollektionen ’09 skall presenteras för hela säljorganisationen nästa vecka, och jag försöker att pussla ihop mitt arbetsårs största tryckprojekt samtidigt som jag har en miljon andra små projekt som bara ”måste vara klara innan jul”.
Det hänger prover precis överallt, folk springer runt med skisser som måste uppdateras, trycksaker skall produceras och ingen har riktigt tid att dra ner andetagen i lungorna…de stannar liksom i luftstrupen. Kaffemaskinen får bekänna färg och producerar dubbla espressos utan avbrott. Dagarna fram till jul är planerade i detalj och dyker det, som idag, upp ett möte som man har råkat glömma (läs: förträngt) så är andnöden ett faktum.
Mitt vanliga tisdagsflow som alltid flyttar in i min kropp efter mitt yogapass på morgonen försvann idag i samma sekund som jag klev innanför dörren till kontoret. Stress i luften, kvävande.
Somnade på bussen från jobbet, verkligen inte likt mig, var svintrött när jag kom hem och hela min kropp skrek efter soffan. Det är dock exakt i de här stunderna som min obotliga envishet sätter in och aldrig förlorar kriget mot latmasken! Utan att tänka åkte löparskorna på och en kvart senare var jag ute i kolsvarta huvudstaden och ANDADES!
Nu sitter jag här i soffan, 6 km och en halvtimme stretching på yogamattan senare och känner mig som vanliga Helena igen.
Lungorna fungerar igen, endorfinerna flödar och jag mår som jag förtjänar.
Dags för nattugglan i mig att ta över i några timmar – lovely!.