Go GoCoCo…go go go!

I söndags när jag var ute och sprang mina 15 kilometer kände jag för en smått  oräknelig gång i ordningen att mina vader stumnade på ett ganska oskönt sätt. Efter 5 km förvandlades de mer eller mindre till vedträn och den sista milen var ingen njutning för mina underben. Något var tvunget att göras, att springa utan fungerade vader är inte speciellt 2011, punkt slut.
Kompressionsstrumpor var det första som dök upp i mitt huvud, och med tanke på hur mycket gott jag har hört om dem från både det ena och andra hållet var det inte så svårt att ta ett beslut att kontakta omtalade och rosade GoCoCo för att beställa hem ett par, och vad som kan vara Sveriges bästa leveransservice resulterade i att de låg i min brevlåda redan dagen efter!

Igår var det äntligen dags att testa dem. Tog min rutinmässiga promenad till jobbet med dem och anade redan då att löpningen på eftermiddagen skulle bli en smärre njutning. Min tanke efter jobbet var sedan att beta av en halvmil på löpbandet för att sen köra styrka….MEN nu är ju Helena Helena och Helena kan ju inte göra någonting med måtta.
Efter 5 km kändes det så j*vla (ursäkta svordomen) skönt att springa med fungerade vader(!) att jag bestämde mig för att springa 5 till. Sagt och gjort, och klockan stannade på fina 47.12 (4,43 min/km). Klev av bandet, fyllde på vattenflaskan och klev på igen för att ”jogga ner” i ett par kilometer. MEN nu är ju Helena fortfarande Helena och Helena kan inte jogga ner. 10 mycket långsammare men otroligt sköna kilometer (5,34 min/km) senare insåg jag att totalt två mil hade avverkats och att vaderna kändes hur bra som helst!
Marathondrömmen lever och min strumpgarderob skall utökas STORT!

Jag må se ut som en clown, men vad gör det?
Mina vader kan springa och mitt löparego är happier than ever!

Firade min almost halvmara med att ta med mig lillebror, Åsa och Erika gå och se en fantastisk film som kräver ett helt eget inlägg. Återkommer.