Myror i brallan
Jag hade faktiskt en liten tanke om att vila idag. Gårdagens event med två timmar spinning och en timme dans gjorde att jag kände mig rätt mör igår kväll och jag bestämde mig nästan innan jag somnade att söndagen skulle få vara träningsfri.
När jag vaknade imorse kände jag dock direkt att jag aldrig för mitt liv skulle kunna hålla mig från en löprunda. Solen strålade från en klarblå himmel och det började krypa i mina ben i samma sekund som jag öppnade ögonlocken. Kände att jag inte ens orkade vänta på äta frukost utan stack i stort sett ut direkt från sängen. 10 ganska lugna kilometer (5,20 min/km) runt stan avverkades i morgonsolen och jag kom hem gladare än jag kunde föreställa mig…härlig start på dagen!
Ni kanske trodde att det var nog där, men icke. Nu sitter jag nämligen här i soffan och inser att jag har sprungit ytterligare 15 km i en precis lika vacker eftermiddagssol. Har sprungit runt halva stan, tempot var exakt detsamma som imorse och jag är minst lika glad nu som när jag kom hem från min första runda för knappt 10 timmar sedan. Kompressionsstrumporna fortsätter att göra sitt jobb och har behållt mina vader fräscha hela dagen!
Finns det något skönare än när en ledig dag och gränslöst träningssug sammanfaller?
En glad Helena på bryggan efter totalt 25 kilometer löpning i njutningstempo.
Heja soliga söndagar!
6 kommentarer
Tellu
Vilka vackra blåa ögon!
annika
Duktiga människa!!
emliscious
visst är det coolt!!!
lika mör och slut man är efter en tuff dag- lika enorm är träningsviljan dagen efter!! jag tror det kallas max- inspiration! =)
Annika
Wow… riktigt härligt med löpning på våren! Tufft att dra av dubbla pass. Jag tycker det är jobbigt när man har duschat och gjort sig i ordning en gång att svetta ner sig igen 🙂
Helena
Tricket var att komma hem, duscha och sen börja storstäda = lika varm igen, och då var det bara att sticka ut på runda två! 🙂
Ann
Jag blir SÅ stolt över dig när nu lyckas hålla tempot nere då och då. Det är nog bra för din skadefrihet, resonerar jag.
Go Helena!