Tårar av tomhet
Det går inte en enda dag utan att jag tänker på min älskade mormor som rycktes ifrån mig för snart två år sedan. Men just den här dagen, när alla samlas på kyrkogårdarna och tänder ljus, blir det så påtagligt och extra tungt. Kvällspromenaden gick till Kungsholms kyrkas minneslund, och även om hon vilar 30 mil därifrån satt jag där på en bänk en stund och pratade med henne…och grät. Jag kan inte med alla ord jag äger beskriva hur mycket jag saknar henne. Lilla mommo.
Du kanske också gillar
Ultravasan 90 2016 – the story (part I)
Vilken anstormning!
3 kommentarer
Sara
vackert och sorgligt. kram!
Mamma
Så rogivande med ljus som lyser upp det mörka.
Varje dag är det någon man tänker på som inte längre finns med oss.
Låt tårarna sakta passera kinderna, det blir lite lättare då.
Viktigt är att plocka fram stunder av lycka med de kära som inte finns.
Tårar övergår till tacksamhet och glädje att man har haft vararandra och dessutom få bevara alla minnen.
Varm kram till Dej kära dotter. Love You
Jennie
Det ser så fint ut på kyrkogårdarna nu. Jag brukar tänka på att alla de där ljusen är symboler för kärlek och då blir det ännu vackrare. Allahelgonahelgen för 11 år sedan gick min mormor bort. Det är lika tungt och ledsamt fortfarande och hon finns i mina tankar lika mycket nu som då.
Tiden läker inte alla sår, men man lär sig leva med saknaden.