>Sockerfria himlen!
>
Innan det är dags att krypa under täcket vill jag bara återknyta till mitt inlägg om sockerbaksmälla i söndags, och meddela att jag nu fyra dagar senare mår som en prinsessa igen!
Inget socker så långt ögat når, förutom det naturliga fruktos jag fått i mig via min älskade frukt (som min kropp hanterar alldeles utmärkt utan att bli tjock).
Känner mig lycklig i hela kroppen och ska hålla i det här lääänge nu – yes!
Tack för alla kommentarer på inlägget, det är verkligen intressant att höra vad ni andra har för åsikter om det vita giftet…
5 kommentarer
Ellinor
>Härligt att du åter funnit formen!
Linda
>Socker är verkligen en bov, behöver inte vara att man är sugen på det, äter lite och så vill man på en gång ha mer även om man inte ätit det på evigheter…och sedan mår man pyton. Skönt att du blivit kvitt "baksmällan" :O)
Miss Agda
>Det har varit intressant att läsa om dina åsikter kring socker. Jag har aldrig reflekterat över socker så mycket. Min kropp reagerar inte på det annat än att jag självklart kan bli illamående om jag äter för mycket godis. Men jag undrar om du verkligen kör en helt sockerfri diet och om det inte kräver en massa planerande? Det finns ju socker i energibars och sånt också, vilket ändå kan kategoriseras som OK mellanmål. Äter du inget sånt heller?
Jag vill behandla min kropp väl, men har märkt att vi reagerar så olika. Vissa kan leva utan kolhydrater; min hjärna skulle bara slockna om jag inte gav den kohydrater varje dag. Äter dock mest rågbröd och inte vitt, men med sambon är det alltid ständigt bråk om pastan för han vill äta helt vit pasta och jag vill äta fiberpasta. Hur som helst så är mitt motto att röra på sig massor och äta det som bjuds och finns i matsalen på jobbet och det man köper själv kan man försöka köpa nyttigt. Skulle jag köra en diet så skulle det innebära att jag la ner energi på att planera min mat och helt plötsligt skulle maten bli "en grej", man skulle inte bara äta för att stilla sin hunger. Jag har haft ätstörningar när jag var yngre och vet hur jobbigt det kan vara om man börjar se maten som nånting vetenskapligt, som siffror, som förbjudna saker. Jag äter ALLT med måtta och där slinker ner förutom nyttigheter även godis och alkohol och för mig innebär det en balans i kroppen men även i själen. Vill återigen betona att vi är väldigt olika, men jag vägrar att se vissa ingredienser som "gift", men det kan jag också göra eftersom min kropp inte bryr sig så mycket.
Läste ett motsvarande sockerinlägg på Åsas blogg också och ni tillsammans har dock fått mig att tänka att man nog ändå kan minska ner sockret en hel del utan att göra "en grej" av det. Jag vill gärna se om jag känner mig annorlunda i kroppen om jag äter mindre socker. Men trots att jag är en godisråtta så har jag inte känt av symtomen som du nämnde (trötthet, huvudvärk etc), men självklart skulle man kunna känna sig ännu mer energisk.
Tack för en tankeställare och ursäkta en bautakommentar:)
Kram
Miss Upsey Daisy
>Märker exakt samma sak. Det tar tid att avgifta sig och man blir konstig och hög efter att man har ätitt mycket socker. Har som mål att ha "veckans socker" dvs äta något man gillar EN gång i veckan men hålla sig till det.
Pia
>Jag vet att jag är sockerberoende och har jag fått i mig FÖR mycket socker så blir jag stressad inombords, sover sämre och får klåda i de nedre regionerna. Så fort jag avgiftar mig så försvinner alla dessa symtom och min mage funkar bättre..
Tyvärr är jag en känslo-ätare och för tillfället är inte livet tipptopp och då dämpar jag med socker.. likt en missbrukare..
När det gäller Dalahästarna så insåg jag oxå, när jag besökte Nusnäs, att det var ett jäkla jobb att tillverka/måla dem.. Själv skulle jag ta flera hundra styck!!! ;o)
Kram på dig!!