access rehab
-
aLiVe…and smiling.
Bloggvilan (den smått omedvetna, och mer hjälp-vad-dagarna-rusar-iväg….) är ett faktum. Har inte varit här och lämnat ett livstecken sedan i torsdags…lite annat har kommit emellan, as usual. Jobb, jobb…och lite mer jobb. En personalfest. Två trötta helgdagar som har tillbringats mest sovande…har säkert sovit ett dygn under lördag och söndag. Fantastiskt skönt, även om jag har känt mig som en säck potatis(mos) idag. 🙂 Det var ett par trötta ben som segade sig iväg mot jobbet imorse, och helt ärligt ångrade jag mig ett par gånger den första kilometern…varför tog jag inte bussen? Men så kom jag fram till min bästa fotopunkt längs vägen och förstod varför. Jag får nästan…
-
Berg – och dalbana
Efter ett dygn i en känslomässig höstbluesig rollercoaster (bara one of those days som jag ändå har lyckats bota hyfsat med tankebefriande morgonpromenad, bra musik, storstädning och ett långt och varmt bad) fick äntligen löparskorna ta plats på fötterna igen nu på eftermiddagen. En mil fick jag återigen springa (David är fortfarande den som bestämmer…), och jag gjorde det runt Kungsholmen i ett nytt givet kilometertempo. Ett tempo där jag mådde bra och fick ta i mer än på länge – otroligt skönt! Mina första kilometer var svåra att hålla nere fartmässigt, men jag kämpade och lyckades tillslut hitta en fart där flowet infann sig utan att jag behövde bromsa.…
-
Äntligen!!!
Egentligen var det ju dags redan igår…men eftersom onsdagen på min höst-oas Musslan blev oväntat trevlig och alldeles för sen så kände jag att det var en bättre idé att bota gårdagens sömnbrist genom att åka hem efter jobbet och toksomna i soffan i 2,5 timme. 🙂 Så istället blev det av idag istället. Jag snackar om min första mil i löparskorna utan avbrott för promenadvila. Inte min första mil någonsin såklart, men den första på mycket länge…men tidigare än jag trodde för en dryg månad sen. Orolig som attan över att smärtan skulle komma tillbaka, och att jag då skulle få avbryta direkt enligt Davids ordination, gav jag mig…