älskade familjen
-
>Rollercoaster
> Det finns minuter när jag känner mig ganska stark i allt det som har hänt. Mormor har det bra, hon finns här hos mig för alltid och hon har inte ont längre. Men så ser jag hur hon njöt av att få åka iväg på sina båtresor med mamma… …hur hon utan protest ställde upp på bild trots att frisyren skvallrade om en tupplur…(själv kallade hon sig själv för ”barktroll” när hon var rufsig i håret…ingen vet fortfarande vad det var…) …hur min brors vänner även var hennes… . …hur busig hon var… …hur smittande hennes leende fortfarande är… …och jag går fullständigt sönder. Foton: Privata.
-
>Vackra vita tankar
> Av någon anledning föds den vackraste vintern i mitt vuxna liv utanför fönstret. Efter några dagar inomhus p.g.a. sjukdom och det senaste dygnet fyllt med tårar tog jag mig äntligen ut i snön idag. Har verkligen längtat efter frisk luft och tillräckligt med ork för att kunna ta en promenad. Ensam. Bara jag och mina tankar. Väl ute i den underbara snön kunde jag verkligen inte sluta gå. Ville bara pulsa längre och längre, och jag lät tankarna cirkulera fritt i huvudet…tankar på mormor. Mamma. Moster. Lillebror som jag saknar, och som äntligen snart kommer hem från andra sidan jorden. Pappa. Resten av min älskade familj. Tänkte på hur lyckligt…
-
>Välbehövliga ord med mitt morgonté
> Jag skriver återigen sjuk i kalendern, och eftersom det har varit orimligt många sådana dagar den här hösten och vintern gick jag idag till läkaren för tredje gången sen i oktober. Skillnaden idag var dock att jag hade vägrat att gå hem med de klassiska orden ”alla är sjuka nu, det är bara att gå hem och vila”.Som tur var behövde jag inte det, läkaren tog mig på allvar och alla möjliga blodprover är nu lämnade för analys. Nu måste det bli ordning en gång för alla…längtar tillbaka till min starka och välmående kropp! Men vem är jag att gnälla på min sjuka kropp när mormor ligger där hon ligger?…