>05.30. Det var tiden jag hade stallt klockan pa den har morgonen. Jag och min nye belgiske van Christophe hade bestamt att ga tillsammans den sista dagen, den sista 20 kilometrarna till Santiago. 05.20 stod han bredvid min sang och meddelade ”It’s almost time”, men jag var redan vaken. Skuttade upp ur sangen, och 05.45 var vi redan pa vag. Totalt morker, lagom kallt och friskt och harligt i luften. Kande ingen hunger what so ever, och var piggare an nagonsin. Det ar verkligen helt omojligt att forsoka forklara kanslan att ge sig av den har sista dagen, jag kommer inte ens att forsoka. Kolsvart skog, ratt mycket uppforsbackar och…

>Imorse traffade jag min andra svensk langs caminon. Sten fran Ornskoldsvik gjorde mig sallskap till frukosten, trevligt. Jag tog en liten sovmorgon, klev upp strax innan 7 och var inte ivag forran strax innan 8. Ratt skont att ga nar det var ljust, trots att jag visste exakt vart jag skulle efter min lilla felvandring igar eftermiddag. 10,9 km till forsta storre stoppet, byn Ribadiso de Baixo. Kroppen ar fortfarande inte helt som den ska, och jag tog inga varktabletter igar kvall vilket resulterade i en marklig stelhet i hela kroppen nar jag vaknade. Vill inte tanka pa vad som hander den morgonen jag inte ska ut och ga, nar…

>Ja, da ar dag 18 till sin anda. Ni vet ju hur den borjade, med en brodbit efter 10 timmars somn. Fortfarande smatt illamaende och minst sagt svag i kroppen gav jag mig ivag, tankte att dagen far bli som den blir och att mitt tidigare satta mal fick andras under vagen om det var nodvandigt. Ska jag vara helt arlig var det inget vidare kul att ga imorse. Det var morkt, kallt och kroppen ville inte direkt ge sig ut pa vandring idag, och verkligen inte bara pa en tung ryggsack. Jag intalade den dock att det ar bara att gora det om vi ska ta oss till Santiago.7,7…