el camino
-
Triacastela – Portomarin, 43 km jag vill glömma
Egentligen vill jag bara stryka ett stort svart streck over gardagen, men det ar val lika bra att skriva av sig den sa kanske den aldrig, aldrig, ALDRIG kommer tillbaka. Varning for en del klagan och no energy at all… Vaknade utsovd och glad. Varmt sovrum och ingen som snarkade, inte varje natt det hander. Madde lite illa, men det ar ju ganska latt att gora det nar man har konstant vatskebrist… Hade ingen vidare aptit, men tvingade i mig groten eftersom jag vet att jag behover den. Kaffe var jag tydligen inte sugen pa, for det smakade inte som det brukade, sa jag hallde ut det. Kom ivag strax…
-
>Väck mig, snälla…
> Mina vänner…jag vill redan nu varna för att kvällens inlägg förmodligen kommer att bli det minst positiva i min bloggs historia. Jag vill bara bli väckt och inse att den här dagen är en mardröm. Té, tostadas och Voltaren efter min långsammaste mil hittills.Återkommer…
-
>Vega de Valcarce – Triacastela, 32,9 km smärta ovan molnen
> Gardagen avslutades pa basta satt med brasiliansk middag i sallskap av ett gang skona manniskor. Alla fick borja med att presentera sig, vi skalade med lokalt vin pa allas sprak, och sen vankades det treratters. Forratt i form av sallad med en speciell dressing gjord pa apple och senap, varmratten var ris med en supergod bongryta, och till efterratt fick vi sota kex med en rora gjord pa mjolk, kokos, socker och jordnotter…och en hel massa vino tinto saklart. Jag och en brasiliansk cyklist at i sarklass mest, och alla var overens om att det formodligen var vi tva som hade gjort av med mest energi under dagen… Ingen…