>Jag vaknade på fel sida idag, efter en natt med mycket tveksam sömn. Helt fel sida. Ni vet, den där sidan som man bara vill somna om på. Få en kram. Dra täcket över huvudet. Frusen. Frångick mina härliga morgonrutiner, skippade av ren tycka-synd-om-mig-själv-känsla över den älskade, kalla promenaden och hoppade på bussen. Påminn mig – aldrig mer buss. Jag förstår att människor blir deprimerade av kommunala färdmedel…trötta ögon, gäspningar och jobbångest på fyra hjul. Blä. Tur att man har kollegor som piggar upp de här dagarna. Kollegor som kramas. Och att solen tittar fram. Och att det är kräftskiva imorgon. Och att man får kramar mailade till sig från…

>sHow me, don’t teLl me.

>