>Det irrar omkring i mitt huvud. Det ljuder som sällan förr, men jag kan inte höra. Det vill säga något…jag greppar ett ord här, ett annat där, men de passar liksom inte ihop. Jag gillar det…det är en vacker och högljudd melodi som slår ut allt det andra. De perifera, oidentifierbara sorlet dränks i mina toner. Mina toner som inte är mina men som jag äger. Mina toner som överröstar mer än de ska, men jag kan inte stoppa dem. Vill inte stoppa dem när hela jag är en vandrade eufoni.Släpper mitt grepp, håller lätt för ena örat och vandrar vidare.Jag skulle skriva om något helt annat, men mitt fokus…