Browsing Category

Renée Voltaire

mat Renée Voltaire

Salt

Ja, jag älskar ju salt. Jag vill liksom ha salt på allt, och osaltad mat landar sällan bra hos mig. Salt går alltid före socker för mig, och var det något jag saknade under min 14 dagar långa detox så var det just det…salt.

Dock vet vi ju alla att salt inte är särskilt bra för oss, iallafall inte i alltför stora mängder…plus att det binder en massa onödig vätska, vilket kan få oss att känna oss allt annat än”spänstiga” i kroppen. Det finns däremot inga direkta bevis för att ett för högt saltintag skulle orsaka hjärt – och kärlsjukdomar eller av annan anledning för tidig död – även om vissa läkare hävdar att det är så – men helt klart är ju att det ger ökat blodtryck, vilket i sig ju faktiskt inte är så nyttigt…
Hur som helst så finns det rätt mycket salt i maten vi äter (helst för dem som äter halvfabrikat…) redan när den landar på vår tallrik, så vi skulle faktiskt inte behöva salta extra innan vi sätter tänderna i den.
Nu lagar jag ju 99% av min mat från scratch så jag lever nog inte för den sakens i riskzonen vad gäller salthalten – som ligger på 5-6 gram per person och dag enligt livsmedelsverket, inte 10-12(!) som vi ligger på i Sverige idag –  men istället älskar jag ju att salta min mat när den väl är klar…så jag utgår ifrån att jag snarare har legat på 12 än 5 gram i mitt intag. Ett av mina mål nu efter detoxen har därför varit att dra ner på saltet, vilket jag har gjort med råge…

Ok, nu ska jag komma till saken. Jag vill nämligen egentligen bara berätta att jag har hittat världens godaste salt. Örtsalt ramslök kommer från fantastiska Renée Voltaire, är ekologiskt och innehåller förutom Himalayasalt även vitlök och ramslök. Jag fattar inte att saltälskaren i mig har nosat sig till den här lilla gröna burken tidigare – det är himmelskt gott och det måste bara testas! Och ja – jag använder det i små men troligt uppskattade doser. 😉

Vad saltar ni med?

mat Renée Voltaire

>Vegetarianvarning

>

Ok. Något har hänt med min aptit…eller kanske snarare min smak och åsikter om vissa maträtter. Härom dagen köpte jag färska kycklingklubbor som jag tänkte tillaga ikväll. Gott, tänkte jag och planerade att krydda dem med en massa mumsiga grejer. Jag gillar ju kyckling…mycket!

Matlagningen gick rätt bra till en början. Ja, tills jag hade dragit igång ugnen och öppnat förpackningen med kyckling, vill säga. Då hände något. Plötsligt kom jag att tänka på att jag framför mig hade en hög med kroppsdelar från en fågel. Sick. Aptiten försvann på en sekund och jag var tvungen att slänga hela paketet. What!? Är kycklingen på väg att gå samma öde till mötes som allt fläskkött i mitt liv har gjort?

Efteråt kunde jag inte ens tänka på varm mat, och räddningen blev mina björnbär i lösvikt som jag hade köpt på vägen hem…ja, och lite yoghurt, bovetecrunch från Renée Voltaire och ett kokt ägg. Allt annat kändes bara blä.

Håller jag på att bli vegetarian eller vad är det frågan om?
Foto: Privat. Me like!