resor
-
Vancouver Sun Run
Semestern här i Vancouver började intressant. Vi blev hämtade på flygplatsen, och redan på väg till lägenheten där vi ska bo frågade vår vän och värd oss om vi ville hänga på 35 av hans anställda och springa ett 10-kilometerslopp för välgörenhet runt stan idag. Jag har inga löparskor med mig (bara ett mer eller mindre trasiga par Nike Free som jag använder mer som sneakers) och min bror har inte sprungit alls på 1,5 år, men självklart tackade vi ja! Jetlagged och efter alldeles för lite sömn startade vi tillsammans med ca 45000 andra och knappt 55 minuter (jag är SÅ imponerad av min bror!) senare spurtade vi över…
Du kanske också gillar
Bussen till äventyret
Mitt fysiska 2016 i backspegeln
Fantastiska vinterlöpning!
-
T minus 2 days…
Jag är hemma och vilar min röst idag också. Det märkliga med det här lilla viruset är att jag känner mig rätt pigg i övrigt, men rösten låter värre än på en tonåring i målbrottet. Märkligt. Vila och vara tyst är något jag verkligen har svårt för, så det här är lika mycket mental träning som läkning för mig. Som tur är behöver jag inte prata med min packning som jag ägnar mig åt för tillfället. Om två dagar åker jag (med en frisk röst, såklart) och min bror över Atlanten för att hälsa på en kanadensisk familj som vi träffade på en semester i Ecuador för över fem år…
-
Bubbla
Min ”post travel depression” har varit extra stark den här gången och jag är fortfarande kvar i bubblan. Jag älskar min hemstad, men New York sitter kvar under huden hårdare än vanligt och det är ju ingen hemlighet att jag redan nu sitter och sneglar mot nästa resa. Jag börjar med att åka hem till Dalarna i helgen för att få kramas lite med familjen. Kramar och träning fungerar extra bra som medicin just nu, men gårdagens benpass sitter som betong i kroppen och jag har en välförtjänt vilofredag framför mig. Tänker ägna mig åt det där andra lite extra istället. Kramarna.