Försöker mig på fredagsvila efter sex dagar av välbehövlig post semester-träning. Efter veckans kortaste arbetsdag, en lunch i solen och planlöst strosande på stan åkte jag istället hem och tog en sväng med dammsugaren, öppnade en flaska rött och satte sen upp hela världen på väggen i min lilla etta. Kartnålar ska upp, nya resor ska planeras och jag blir pirrig i hela magen av bara tanken på att få packa väskan igen, bläddra i en tjock Lonely Planet-bok (reser aldrig utan!), gå ombord på ett flygplan och landa på en plats där jag aldrig tidigare har satt min fot. Jag har ett par resmål (oh well, de blir fler…

Ni undrar förmodligen vart jag har tagit vägen. Det gör jag med. Min resa till Cuba gav mig så otroligt mycket att tänka på och jag har inte riktigt landat mentalt ännu. Jag har rest mycket och får alltid en och annan tankeställare när jag kommer hem, men den här gången väcktes perspektivet på livet ordentligt och min hjärna skulle behöva en egen lång semester för att bli sig själv igen. Jag försöker att vända tillbaka tiden till den svenska, veva igång den semesterlata kroppen och lägga ett tankepussel grande på samma gång. Ni är för gulliga som väntar därute…för det gör ni väl? Perpektiv.

…och veckans första morgonjogg är avklarad. Jag har det bra.