motivation träning

>Hur motiverar man sig?

>

Fick en anonym kommentar på mitt inlägg om morgonträning härom dagen, som jag känner att jag vill försöka svara på.
”Kan inte du skriva ett inlägg om hur vi som inte blivit beroende av endorfiner ännu ska motivera oss till att fortsätta träna tills vi blir det. Jag brukar försöka visualisera den schyssta kropp jag kommer få men de funkar i en vecka eftersom jag egentligen känner mig helt tillfreds med hur jag ser ut – med skavanker och allt. Har inte kommit på någon bra tävling jag vill sträva mot att klara av – som du har med maran. Tanken på att jag kommer må så mycket bättre av träning är inte alltid tillräcklig för att ta sig över tröskeln och komma iväg. Kroppen måste nästan få fysiska bevis för att det är så innan det funkar…”
Det finns väl inget entydigt svar eller ultimat tips på hur man motiverar sig och håller träningsglöden uppe, men jag ska försöka att ge min syn på saken.

Det fanns självklart en tid i även mitt liv när jag såg träning som ett nödvändigt ont och hellre stannade hemma i soffan än frivilligt utsatte mig för ansträngande aktiviteter…
En gång frågade jag en vän som tränar väldigt mycket om hur jag skulle hitta motivation, och hans tips till mig var att fråga mig själv vad jag ville med min träning, vad är ditt mål? Nu inser jag ju att det är precis där nyckeln till motivationen finns. Har man inget mål så har man inget att sträva efter och då känns träningen självklart träningen onödig och omotiverad. Varför träna av ingen anledning liksom?
Nästa steg är att sätta upp ett mål som både känns äkta och realistiskt. Att ha som mål att ”få en snygg kropp” kommer inte att hålla, eftersom det för det första är ett ytterst diffust mål (vad är en ”snygg” kropp?) och för det andra kommer att flyttas framför dig så att du aldrig når dit, eftersom du högst troligt aldrig kommer att bli helt nöjd.
Nej, jag tror snarare på tydliga och mätbara mål. Det kan vara att tappa x antal kilo i vikt, att klara av att jogga oavbrutet i x antal kilometer, att klara x antal armhävningar på tå, att bestämma sig att träna 1 h x antal gånger i veckan, att köpa en stegräknare och gå x antal steg om dagen…ja, helt enkelt ett mål som tydligt går att mäta resultatet av. ”Att må bra” är inte heller något tydligt och mätbart mål, men det kommer på köpet i din strävan mot ditt riktiga mål, tro mig.
En bra morot längs vägen är att sätta delmål och belöna sig själv när man når dem. Det kan vara att man får köpa ett klädesplagg man verkligen vill ha, skämma bort sig själv med en ansiktsbehandling eller göra en liten resa. Hjärnan går igång på belöningar och bara delmålen i sig kan tillslut bli nog för att orka fortsätta. Titta bara på spurtpriserna i Vasaloppet…hur trötta skidlöparna än verkar vara så orkar de ändå öka fram till delmålet – eller hur?

För att sammanfatta: Sätt upp ett mål som är tydligt och klart mätbart, ge dig sjutton på att ta dig dit och belöna dig själv längs vägen. Där har ni mitt tips för motivation.

Någon som har en annan syn på det?
Foto privat. Nöjd tillsammans med lillebror efter målgången i Sthlm Halvmarathon 2008 – loppet som var min morot för att komma igång med löpningen.

.

You Might Also Like

18 Comments

  • Reply
    Emliscious
    27 augusti, 2009 at 10:17

    >min främsta motivation är nog framstegen. när jag ser resultat, allt från att kroppen blir fastare och mer välformad, till att konditionen blir bättre, till att jag mår bättre, sover bättre, får bättre dygnsrytm, mer harmoni i kroppen. Det är min yttersta motivatior.
    om man hittat det perfekta drivmedlet vill man vill inte sluta med det!? 😉

  • Reply
    Miss Agda
    27 augusti, 2009 at 10:38

    >Precis så tänker jag med träningen och det är just råd om KONKRETA mål som jag gett till mina vänner som saknar motivation.
    Heja du!
    Kram

  • Reply
    mamma
    27 augusti, 2009 at 10:47

    >Lycka till med alla mål ni sätter upp 🙂
    Mitt mål idag är att fylla några hinkar med lingon…de e en del av motionen att "fara runt" i skogen som en "fällkniv"
    Ha en fortsatt bra dag.
    Kram

  • Reply
    Miss Upsey Daisy
    27 augusti, 2009 at 13:27

    >Små delmål är inte att förakta heller. Det brukar jag försöka köra med.

  • Reply
    Ingela
    27 augusti, 2009 at 16:31

    >Mål måste jag ha för att motivera mig. Sen vet jag av erfarenhet att min kropp är superseg på att svara, speciellt efter graviditeten. Det är var bara min tjurskallighet och mina målbilder som motiverade mig att fortsätta. Men det var TUNGT när jag inte såg några resultat på flera månader. Hur som helst…målbilder och belöningar är bra. Kroppen kommer ju ganska snabbt in i rutiner om man bara ger det en chans.

  • Reply
    Emelie
    27 augusti, 2009 at 21:05

    >Hrm, tänkvärt och bra skrivet! Jag håller med dig, verkligen, och man vill ju så gärna tänka så men det är svårt när man pendlar i vad man vill också tycker jag. Det tog mig nästan 10 år att återhämta mig från fasan jag kände inför löpning på skolidrotten och jag trodde aldrig att jag skulle sitta här och blogga i träningskläder efter att ha varit ute på ett 7km-pass efter en 9 timmar lång arbetsdag, men fy farao vad det känns bra! Så mål och mening och mätbara framsteg som mindre flås eller håll, snabbare eller längre och framförallt skönare rundor.

    /Emelie

  • Reply
    Lisa
    27 augusti, 2009 at 21:55

    >Bra skrivet! Haller helt med, malen man sätter upp maste vara äkta och realistiska. Annars funkar det aldrig.
    För mig är första motivation att ma bättre. Ibland känner jag att jag latit det ga för langt utan träning, kroppen mar inte bra. Sen när jag väl är igang blir jag motiverad av att prestera bättre och bättre. För de som springer kan jag verkligen tipsa om Nike+. Deras sida är underbar!

    Stor kram till dig och tack för all motivation du ger mig!

    Lisa

  • Reply
    Petra
    27 augusti, 2009 at 21:58

    >Mycket bra tips! Med risk för att låta tjatig vill jag återigen tala om att det är mycket tack vare dig jag gav löpningen ännu en chans – den femtioelfte i ordningen – och faktiskt blev fast!

  • Reply
    Sandra - en liten del av Mig.
    27 augusti, 2009 at 22:59

    >Mycket bra skrivet! Tror också att alla människor kan komma igång med träningen, men utan mål så blir den inte så långvarig.

  • Reply
    Irina
    28 augusti, 2009 at 01:05

    >Bra råd, det där med mätbara mål! Men jag råkar alltid belöna mig själv för tidigt… 😉 Tack och lov att det räcker med att man fortfarande vill uppnå målet.

  • Reply
    Andrej
    28 augusti, 2009 at 04:31

    >Ja. Du har rätt. Det är tufft att börja träna när man inte gjort det förut. Jag tror också huvudpoängen ligger i att inte överdriva sina mål – då tröttnar man innan man ens börjat.

  • Reply
    Suzan
    28 augusti, 2009 at 05:30

    >Bra skrivet, så resonerar jag med!
    O motivation kan ingen annan ge dig, det måste man hitta själv, Inspiration kan dock vara ett mkt välanvändbart verktyg =)

  • Reply
    Stina
    28 augusti, 2009 at 07:24

    >Du skriver mycket inspirerande, tack!
    Jag är just nu inne i en seg period, men har börjat sätta upp mål. Tar nog ett tag innan jag är tillbaka där jag var för ett år sedan då det var danspass 3 dagar i veckan + löpning 4 – 5 dagar i veckan + något styrkepass 1 – 2 ggr/vecka. Nu är det mer middagar ute, söndagsbruncher och promenader … saknar träningen 🙂
    Som sagt, tack för att du skriver inspirerande. Du sätter ord på mitt behov av träning.

  • Reply
    Sanna
    28 augusti, 2009 at 08:29

    >Yes, vad kul! 🙂 Bra inlägg, jag har som mål att vara i form för att kunna utbilda mig till Combat-instruktör i januari (om jag har råd med det är förstås en annan fråga) men det är ju också ganska diffust som mål. Ska fundera på något tydligare.

  • Reply
    Lisa
    28 augusti, 2009 at 08:32

    >Jag har inga bra idéer, men suger åt mig dina tips eftersom jag är en latmask utan dess like – tyvärr! När jag var yngre brukade jag dock dansa fem dagar i veckan. Det var så kul, behövde ingen annan motivation än att det var så roligt. Eller jo, när jag tänker tillbaka ville jag bli "bäst", för vi uppträdde. Hmmm…. nu när jag tänker efter var ambitionen faktiskt en motivation…
    Önskar att jag kunde bli lika träningsambitiös igen, men jag tror att det är annat som motiverar mig mer idag. Ska dock försöka börja träna igen efter att jag har fått mitt andra barn. För hälsans skull!
    Kram

  • Reply
    wilanand
    28 augusti, 2009 at 12:31

    >Vilka bra tips! Har själv som motivation en viss backe på spåret som jag vill kunna springa uppför. Med barnvagnen. När jag orkar det är jag nöjd för tillfället. Hehe =)

  • Reply
    Anonymous
    28 augusti, 2009 at 13:28

    >Hej!

    Stort tack för att du skrev ett så bra inlägg. Bra tips! Särskilt den delen angående mål som inte får vara diffusa.
    Nu har jag funderat och skrivit ned varför jag vill träna egentligen + mål som jag vill nå. Konkreta mätbara mål! Så nu jäklar…

    Tack så mycket!! 🙂

  • Reply
    Helena
    28 augusti, 2009 at 17:35

    >Tack alla för era reflektioner, och särskilt tack till "anonym"…det var du som fick mig att skriva inlägget! 🙂 LYCKA TILL med träningen, du vet var jag finns om du kör fast! 😉

  • Leave a Reply