Okategoriserade Te Araroa

Nominerad till Årets Äventyrare!

Svettig och lycklig.

Det kom som en total överraskning i slutet av förra veckan att jag är en av de fyra slutgiltigt nominerade kvinnorna till Årets Äventyrare(!!!), för min vandring genom Nya Zeeland förra vintern. Priset delas ut på Vildmarksmässan den 11 mars – en mässa som jag själv har besökt många gånger och drömt mig bort…

Min första tanke när jag fick min nominering var ”jag – äventyrare!?”, och i sann jante-anda nedvärderade jag direkt min lilla 300-milspromenad till en långsemester som jag valde att lägga på att vandra genom ett land jag drömt om sedan jag var liten. Det är en ynnest att kunna ge sig själv den möjligheten.
Dessutom, ofta när människor hör om min vandring säger de saker i stil med: ”åh, vad härligt att få vara på Nya Zeeland hela vintern, vilken underbar semester!”. De orden hjälper ju förstås inte när man ska försöka se sin vandring som ett äventyr. Men jag tog mig samman och pratade snabbt mig själv till rätta (med hjälp av ett par kloka personer i min närhet – tack!).

Snälla Helena.
För det första: om juryn tycker att du ska vara nominerad så ska du vara det. Punkt.
För det andra: om du som ensam kvinna, med noll erfarenhet av liknande äventyr, äntligen bestämmer dig för att göra slag i saken och följa din smått overkliga dröm om att åka till andra sidan jorden för att vandra igenom ett helt jävla land…och sen gör det, efter bara några månaders förberedelse!? Utan att veta ett sk*t om tält, stormkök, frystorkad mat och kompasser? Är inte det skäl nog att bli nominerad som en av fyra till att ta emot priset?
En långsemester…!? Skulle du konstant bära en 20 kilo tung ryggsäck på en semester och kännetecknas den verkligen vanligen av blod, svett och tårar? Skärande hemlängtan? Sönderrivna ben? Ilande fysisk smärta och mental uppgivenhet? Gapande hunger? Skitiga, illaluktande kläder (jo, merinoull luktar apa efter 5-6 svettiga dagar, hur mycket du än har sköljt dem i de iskalla bäckarna). Rusande floder utan broar? Rädsla och adrenalinrusher? Frost i sovrummet (=tältet)? Konstant blöta och trötta fötter? Att äta ost och salami som har legat i en varm ryggsäck i en vecka? Rangliga hängbroar? Bajsa utomhus i ett hål som du själv har grävt? Värkande muskler och mental energibrist? Gråta av utmattning i en främlings famn? Really? Titta på bilderna från några av dina värsta stunder och sluta tveka på om det var en semester eller inte. Var glad och stolt över din nominering istället!

Ok då. JAG ÄR SÅ GLAD OCH STOLT och det skulle betyda hela världen för mig om ni vill lägga en röst på mig och mitt ÄVENTYR. Jag räknar inte på något sätt med att vinna (det vore ju helt sjukt!) och jag är ärligt talat så otroligt smickrad bara över att vara nominerad. Hur som helst, om ni vill så kan ni rösta här!

Bjuder på några ”semesterbilder” (varnar känsliga läsare för icke smickrande fotbilder) så länge…fler (vackrare) bilder och små stories från min vandring finns här.

3 kilometers vandring på hala stenar i iskallt vatten...

3 kilometers vandring på hala stenar i iskallt vatten…

 

Bättre begagnade fötter efter 30 kilometer spöregn.

Bättre begagnade fötter efter 30 kilometer spöregn.

 

Dagen efter spöregnet - prickade in lågvattnet för att gå på havsbotten. Smutsigt.

Dagen efter spöregnet – prickade in lågvattnet för att gå på havsbotten. Smutsigt.

 

Några plusgrader och utomhusdusch...anyone?

Några plusgrader och hemmasnickrad utomhusdusch…anyone?

 

Allergichock av pollen - utslag på alla exponerade delar av kroppen och svårt att andas.

Allergichock av pollen – utslag på alla exponerade delar av kroppen och svårt att andas.

 

The New Zealand mud...

The New Zealand mud…

 

Flooded = blött om fötterna (stigen fortsätter på andra sidan).

 

Gräs, buskar och småsten = dåligt för sommarbenen.

Gräs, buskar och småsten = dåligt för sommarbenen.

 

Översvämning i förtältet på julafton.

Översvämning i förtältet på julafton.

 

Livrädd i stormen på Mount Crawford.

Ensam och livrädd i stormen på Mount Crawford.

 

Matplanering för sydön...ingen dans på rosor.

Kaotisk matplanering för sydön i Wellington…ingen dans på rosor.

 

Varmt, dammigt och konstant uppför i ett par timmar. En av de värsta stunderna längs vandringen.

Varmt, dammigt och konstant uppför i ett par timmar. En av de värsta stunderna längs vandringen.

 

Lätt att bära en 20 kg tung ryggsäck här? Sådär.

Lätt att bära en 20 kg tung ryggsäck på de här hala stenarna? Sådär.

 

Långa, raka och skållheta motorvägar.

Långa, raka och skållheta motorvägar…

 

Vackra vyer(?)...och dessutom härligt att vandra i det spöklika regnet ensam.

Vackra vyer(?)…och dessutom härligt att vandra i det spöklika regnet ensam. Med dyblöta fötter.

 

Broar anpassade för höjdrädda (mig). Suddig bild p.g.a. rädd.

Broar anpassade för höjdrädda (mig). Not.

 

Vansinnigt ont i kroppen = tysk kiropraktikbehandling på träbänk.

Vansinnigt ont i kroppen = tysk kiropraktorbehandling på träbänk.

 

Viktig vandringsvän död.

Viktig vandringsvän död = mindre semesterfeeling uppför (och nedför) nästa berg.

 

Värmande middag i en iskall omgivning, i sällskap av en miljon bitande sandflies.

Värmande semestermiddag i en iskall omgivning, i sällskap av en miljon bitande sandflies.

 

Knädjupa lerhål.

Knädjupa lerhål.

Men, med ett facit på drygt 160000 kronor till Cancerfonden och ett äventyr rikare så var det värt det. värt det.

You Might Also Like

2 Comments

  • Reply
    Åsa
    26 januari, 2017 at 08:41

    Röstat på dig! Hoppas du vinner!

  • Reply
    Anna
    29 januari, 2017 at 16:57

    Jag har också röstat på dig. Du är ju tuffast!

  • Leave a Reply