Okategoriserade

#sannuari – mitt januari

Vi på Healthy Living har ett fint tema för januari; ”sannuari”.
Facebook-sidan beskrivs sannuari såhär: ”En månad då du ger dig själv det DU verkligen behöver. Månaden (eller varför inte året) då du inte utgår ifrån vad du tror förväntas av dig eller då du försöker förändra dig för att passa andras former och ideal. Börja med att vara sann. Vad behöver du för att vara den du vill vara – mot dig själv och andra? Våga förändra, trampa nya stigar, spring lopp och drick gröna drinkar, men låt varje steg du tar hedra det som är DU! För det är ju dig i din fulla prakt du, dina nära och världen vill bländas av. Inte en blekare kopia av något annat. Är du med oss? Häng med och berätta hur du tänker, vad du gör, bakslag och framsteg, så lovar vi att vara en stöttande, nyfiken hejarklack!”

Jag tror inte att det här temat hade kunnat komma mer lägligt för mig. Det har varit ett turbulent 2016 på många plan in the life of Helena. Sedan jag gick på julledighet har min kropp reagerat som en sliten kropp oftast gör: den gör ont både här och där. Så ont att jag har tvingats till löparvila, något som i sin tur har resulterat i ett värkande psyke. Jag kan en gång för alla konstatera att jag är beroende av allt som löpningen ger mig.

All tid jag ofrivilligt har fått över har jag ägnat åt att tänka. Tänka hit och dit och fram och tillbaka. På allt. Jag är rätt bra på att tänka. Förra vintern i vandringskängorna genom Nya Zeeland gjorde mig till fullblodsproffs. Det är nyttigt att tänka, även om det kan vara jävligt jobbigt. Allt för få människor tar sig tid att göra det idag och det resulterar i en massa dåliga saker. Vi borde nog tänka mer.
Hur som helst. Jag har tänkt mycket på vad jag verkligen vill. Vad jag verkligen inte vill. Det är nytt år och inte en enda energidränerande punkt på min agenda ska få följa med över årsgränsen. Ingen.

Jag vet att det finns många människor som gör saker för att leva upp till någon inbillad förväntad bild av dem själva. I mitt arbete som personlig tränare har jag genom åren mött många som har bett mig att formulera ett mål för deras träning. Var inte en sådan person, det blir aldrig bra. Hitta din egen drivkraft och måla dina egna drömmar. Jag har själv varit där, och det finns inget som är så förlösande som att släppa andras förväntningar på en själv och gå sin egen väg. Det är ditt liv och du kan göra precis vad du vill med det. Hisnande tanke om du frågar mig.

Mitt sannuari består av mer andning, magkänsla och drypande svett – saker jag mår fantastiskt bra av. Hur tänker du? Vad ger du dig själv under sannuari?

Många sa "det går aldrig". Jag gjorde det. Ingen dröm är för liten.

Bluff, 8 mars 2016, efter 300 mils vandring genom hela Nya Zeeland. Många sa ”det går aldrig”. Jag gjorde det. Ingen dröm är för stor!

 

You Might Also Like

1 Comment

  • Reply
    Emmi - explorista.se
    7 januari, 2017 at 10:05

    När jag läser att folk säger ”det går aldrig” om din vandring i NZ känns det så långt borta. Det är så långt ifrån min verklighetsbild, för i min verklighet går allt om man vill – och i din också bevisligen! Min januari blir att landa och starta om hemma i Sverige, inleder med en bloggpaus för att komma på plats och jag har investerat i allt ifrån webbkurser till ny dator & nya löparskor för att göra 2017 grymt!

  • Leave a Reply