lopp

Nedräkning Ultravasan 2017

Skärmavbild 2016-08-21 kl. 09.09.09

På lördag går det absolut roligaste och mest utmanande loppet jag någonsin kört av stapeln hemma i dalaskogarna. För fjärde året i rad arrangeras Ultravasan – ett 90 (eller 45) kilometer långt äventyr mellan Sälen och Mora. Min medalj från förra årets lopp är fortfarande den käraste medalj jag hittills har lyckats knipa (en racereport i 6 delar finns här) och jag är så stolt över min kropp som tog mig de 9 milen utan att skada sig.

Medalj ultravasan90

Jag hade bestämt mig för att inte springa loppet i år. Mina två 50-kilometerslopp (Elba Trail och Lidingö Ultra) i våras skulle bli mina längsta lopp i år. Men så hörde Mora Armatur av sig. Ville jag vara ledare för ett litet team som skulle få chansen att testa sträckan till fots, utan kravet på att gå under maxtiden på 15 timmar? Gå – lunka – småjogga. Vara med att ta ut deltagarna, coacha dem fram till loppet och slutligen göra mitt bästa för att ta hela teamet på fem personer de 90 kilometerna mellan Sälen och Mora? Pirret i magen tog beslutet åt mig. Självklart!

Hundratals ansökningar kom in och gallringen var inte lätt. Sedan tidigt i somras står det dock klart att det är Caroline, Matilda, Camilla, Johan och Fredrik som jag får göra sällskap på lördag. Eller från fredag natt, rättare sagt. Vi ska starta 5 timmar innan den officiella starten, vilket innebär att vi tar våra första steg från Berga By vid midnatt natten till lördag. I beckmörker. Det blir en stor utmaning för oss alla, inte bara för deltagarna som alla kommer att sätta distansrekord till fots, utan även för mig trots att jag har testat sträckan innan. Att gå/lunka sträckan tar längre tid än vad det tar att springa, och längre tid betyder ondare fötter. Garanterat. Men det betyder också fler timmar att njuta av den vackra miljön som jag vet väntar på oss. Och fler timmar att heja på alla löpare som kommer passera oss, löpare som springer den ”riktiga” Ultravasan 90/45 eller Vasastafetten som också går av stapeln samma dag.

90 kilometer är en lång sträcka, det vet alla som har gett sig på den. Alla som har testat Lidingöloppet får multiplicera distansen med tre för att förstå. Maratonlöparna tänker sig den dubbla sträckan, lite drygt. Ni som springer Midnattsloppet på lördag kan leka med tanken att köra loppet nio varv. Det är långt och det kommer att ta tid. Målet i Mora stänger klockan 20.00 på lördag och min förhoppning är att vi redan är där då. Jag ser faktiskt framför mig hur vi redan äter vår segermiddag vid den tidpunkten. Med trötta kroppar och extremt breda leenden. Har man en gång upplevt känslan av utmattning efter många timmars fysiskt kämpande så vill man dit igen. På lördag kväll är jag där. Jag och mitt team.

Målgången 2016. Oförglömlig!

Målgången 2016. Oförglömlig!

Säg gärna hej om du springer något av loppen på lördag och passerar oss – vi kommer att behöva all pepp vi kan få!

You Might Also Like

1 Comment

  • Reply
    Mamma
    15 augusti, 2017 at 17:42

    Utmaningar är ju din drivkraft😊Jag har slutat att bli förvånad ❤️Jag hänger med på sidan om, man vet aldrig var jag dyker upp 😂Kanske finns det blåbär att dela ut 👻Stort Lycka Till kära PippiHelena och resten av gänget💞

  • Leave a Reply