>Boken som aldrig ville ta slut…
>
Det är inte ofta man känner att man längtar till stunden när boken man läser ska vara slut, så att man slipper läsa mer.
Det har hänt mig en gång tidigare, och det var när jag läste Gör vad ni vill men döda henne inte. Efter en tredjedel av boken och en svimningsattack på pendeltåget kände jag att det var nog, och jag var t.o.m. tvungen att slänga boken eftersom jag var säker på att det vilade någon vidrig förbannelse över den.
Marilyn Mansons Den långa vägen ut ur helvetet är inte i närheten lika hemsk, men det är ingen vacker läsning. I en hel vecka har jag plågats av smutsigheter, köttstycken och hemska levnadsöden. Jag kan omöjligt säga att boken är bra, men något gör att jag inte kan sluta läsa.
Vissa kapitel kunde jag bara ögna igenom, eftersom jag lider av blodskräck och har väldigt svårt för ingående beskrivningar av sår, blod och död…
En del hävdar att Mansons liv är ihopdiktat och att allt i boken är påhittat, och efter att ha läst den kan jag verkligen inte hoppas på annat. Är det inte det kan jag plötsligt förstå varför herr Manson minst sagt är lite ”udda”.
Fiktion eller inte, Neil Strauss lyckas hur som helst skriva en bok som jag i ärlighetens namn inte vet om jag vill rekommendera någon att läsa. Den har bara lämnat en obehagskänsla i min kropp och jag är glad att den äntligen är slut.
Om jag ska se honom när han kommer till Globen i november?
Tack, men nej tack..
4 kommentarer
Ellinor
>Jag gillar verkligen Neil Strauss och hans böcker, men denna vågade jag faktiskt inte ens köpa. Kunde just föreställa mig vad den skulle innehålla och bara texten på baksidan gav den sista varningen jag behövde.
Hoppas att du snart tagit dig igenom en så att du får läsa något trevligare.
Kram
Emliscious
>jag har varit intresserad av en recencion så tack Helena!! nuvet jag att det kanske inte är en bok jag vill läsa 😉
Den svåraste bok jag läst, när det kommer till snusk och äckelpäckel och sidor man måste skumläsa för att det bara blir för äckligt är Unni Drougges bok "penetrering" Men jag vill endå väldigt gärna tipsa om den för det är bland de bästa böcker jag läst, ooooooomööööjlig att lägga ifrån sig, som alla Unnis! jag älskar hennes sätt att skriva, hennes språk!
wilanand
>Asch, vad tråkigt att den var så plågsam för dig, antar att man måste ha nån slags förkärlek för extravaganta showartister för att gilla Manson över huvud taget. Tyckte själv boken var extremt jobbig när han tog upp allt som hände backstage, stackars kvinnor och hemska karlar.
Jenny
>Tack för recensionen Helena! På något vis blir jag lockad till att läsa boken. Detta är en bok som jag knappast annars skulle köpa/låna, men efter din recension, även om du inte rekommenderar den får jag ett sug efter att läsa den… 🙂