funderingar mysterier

>???

>Jag förstår inte varför jag inte går och lägger mig i tid på kvällarna.
Jag förstår inte varför jag väljer att kriga mot mig själv, världens svåraste motståndare.
Jag förstår inte hur vissa människor fungerar.
Jag förstår inte att det är julafton nästa vecka.
Jag förstår inte varför jag inte vågar kasta mig utför stupet lite oftare.
Jag förstår inte varför jag fryser hela tiden.
Jag förstår inte hur jag kan vara mätt innan jag ens har ätit.
Jag förstår inte varför jag ibland vill ha det som är totalt onåbart.
Jag förstår inte hur jag tidigare klarade mig utan min bästa vän.
Jag förstår inte varför jag inte kan bromsa lite.
Jag förstår inte varför jag går runt med ett konstant leende på läpparna.
Jag förstår inte varför jag kräver av mig själv att förstå allting.

Men en sak jag förstår är att det är det här som är livet och att jag bara älskar det för tillfället.
Sov gott mina vänner….

You Might Also Like

10 Comments

  • Reply
    "oroshjärta"
    15 december, 2009 at 06:23

    >Va inte för hård mot dig själv kiddo! kram!

  • Reply
    Ingela
    15 december, 2009 at 07:23

    >Just go with the flow 🙂

  • Reply
    Åsa
    15 december, 2009 at 07:23

    >Jag håller med, var snäll mot ditt fina du. Kriga inte för hårt. STOR KRAM

  • Reply
    Sandra
    15 december, 2009 at 08:58

    >Njut av stunden, analysen kan du ta i ett skede när det är tuffare. Åk med på tåget som kallas lycka.

  • Reply
    Kotte
    15 december, 2009 at 10:03

    >Allt ska inte förstås.
    Men att du förstår att livet just nu är underbart och att du älskar det, det är värt mycket.

    Många kramar till dig!

  • Reply
    Suzan
    15 december, 2009 at 11:45

    >Hoppas du fick sova gott iaf, styrkekramar!

  • Reply
    sofie
    15 december, 2009 at 19:45

    >härligt att du älskar det!

  • Reply
    Vida
    15 december, 2009 at 19:57

    >Enjoy the ride 🙂

  • Reply
    Petra
    15 december, 2009 at 20:01

    >Var rädd om dig och ta vara på de goda stunderna.

  • Reply
    Sofie
    15 december, 2009 at 22:54

    >Känner som du och känner därmed igen mig i mycket av det du skriver!

    Det viktigaste är slutklämmen att livet är som det är och det är härligt att älska verkligheten = livet…

    Kramar till dig ; )

  • Leave a Reply