glädje,  löpning,  träning

>Eufori*

>Jaha ja, tog mig an Kungsholmen idag igen. Det är så fantastiskt skönt att kunna springa igen, men oj oj oj vad man tappar löparformen snabbt när man har ett längre uppehåll… Har inte sprungit ”på riktigt” sen i mars, och det känns. Kroppen fungerar liksom inte som jag är van, och jag får verkligen slita för varje meter. Formen jag var i för ett år sedan ligger fortfarande ljusår bort, men jag är en rätt envis människa och ger mig inte förrän jag har hittat dit igen…

Min runda runt Kungsholmen är 9 kilometer lång, och idag var mitt absolut största problem att hitta andningen. När jag som bäst letade efter den i mina lungor, som idag kändes kladdigt sockervaddsfyllda, hittade jag istället fina Frida, som jag självklart tog mig tid att stanna och krama. Vad är en andra andning mot lite närhet tänkte jag, och sprang vidare.
Men det var segt idag. Jag vet inte om det var p.g.a. mitt lugna val av spellista på Spotify, men jag tror inte det. Tror snarare att det är min halvtaskiga kondis och mina förslappade löparmuskler som måste piskas på lite. Otålig som jag är tror jag ju att jag kan flyga fram som jag alltid har gjort, men det är bara att konstatera att det inte riktigt fungerar så. Måste göra något åt min runda också. Att börja och avsluta med uppförsbackar är inte optimalt, och den där trappan efter 7 km är minst sagt förödande för mjölksyretröskeln…
Tiden när jag kom hem visade 42,37 (4,44 min/km), vilket inte är en dålig tid, men heller inget jag jublar över. Vad jag dock jublade över var att äpplena på trädet utanför porten var mogna och att gräset var svalt. Blev liggande en bra stund, lyssnade på en underbar låt och bara andades in den kalla höstluften. Levde lite extra för ett tag.
*Eufori är en stark känsla av lycka som bland annat kan framkallas som en berusningseffekt av vissa droger. Källa: Wikipedia.
Foto: Privat. Gräskramare efter en seg löpning.

6 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.