En mil och en massagebänk

Det har ju varit lite si och så med min löpning på sistone…innan jag blev sjuk i alldeles för många veckor hade jag ett vänsterben som envisades med att krångla rätt mycket. Misstanken är att det är tractus iliotibialis som är extremt tight, och att ett härligt ”löparknä” är på väg…och min ofrivilliga vila när jag blev sjuk kom väl därför ganska lägligt för kroppen.

Hur som helst, nu har jag iallafall försökt mig på att springa lite den här veckan. Inte långt och inte snabbt, utan bara varit lite lagom snäll mot min stackars kropp som ska försöka vänja sig vid fysisk aktivitet igen. Under veckan har jag skrapat ihop 7+5+5 km på löpbandet, och igår körde jag istället lite halvroliga (läs: tråkiga) rehabövningar för benet. Idag kände jag märkligt nog ingenting av mitt ömma vänsterben när jag vaknade, utan det hade istället bytts ut mot gammal hederlig träningsvärk…underbart! Löpning vaknade i mitt huvud, och löpning fick det bli.

Balance City fick ett besök och jag lyckades äntligen ta mig igenom en mil utan tråkig smärta, men med känningar som gjorde att jag inte ville pressa mig för hårt ändå. Klarade 50 minuter med 32 sekunders marginal (12,13 km/h), och det får jag väl vara nöjd med med tanke på min långa löparvila och ett ben som inte är som det ska. En lååång stretch fick avsluta passet, och jag måste tacka och bocka Balance för att de så intelligent har ställt ut en massagebänk för allmän användning! Hur mycket mer effektivt är det liksom inte att stretcha benen med hjälp av en bänk? Underbart!

Nu väntar en skön kväll med en efterlängtad spelning på Söder i sällskap av bl.a. min bror, Erika och lite andra sköna själar.
Har ni haft en bra lördag?